cykelola

Oj vart skall jag börja med den här dagen då?

 

Jag och Magnus P har ju ganska lång erfarenhet av att tävla på mtb. Mest har vi tävlat i cross country men för många år sedan även hyffsat mkt långlopp.Vi hade ju kört två stycken träningspass ihop på tandemhojen och visste att det tekniska skulle vara vår största motståndare men oxå att vi skulle eventuellt ha många motionärer runt oss som kunde ställa till det. Vi hade ju fler än bara oss två att ta hänsyn till liksom.

Nu är ju långloppen väldigt snälla tekniskt sett jämfört med den terräng som vi hade tränat på så det blev inte så farligt.

När det gällde det fysiska så är ju mörksuggan ett av de snabbaste långloppen med en segrartid på strax över 2 timmar för varken jag eller Magnus är bra tränade för LL.

 

Vi var lite nervösa :-) Vi skulle ju göra det här som ett roligt äventyr men vi är ju så bitna tävlingscyklister så vi diskuterade olika problem och upplägg innan start. Båda hade tävlingsnerv från första stund när vi rullade in i Rättvik. Det diskuterades körstil och taktik hur och var vi skulle kunna avancera i fältet.

Vi fick mycket uppmärksamhet med vårt ekipage till start men det var ingenting mot de som komma skulle.

Vi stod ganska långt bak i det näst sista motionsledet och hoppades att den första lilla gräsbacke efter ca 200 meter inte skulle bli vårt första stopp.

Allt gick bra och vi avancerade lagom inne i rättvik och när backen upp emot Vidablick kom så var vi väl i mitten av hela motionsfältet. Det var ett lyckad drag av arrangören att lämna nästan 1 minuts lucka mellan tävlingsklasserna och motionsfältet.

Ni skall veta att man får inte mycket gratis uppför på en tandem eftersom vi jobbar mot tyngdlagen precis som alla andra. Vi blev dock positivt överraskade  över att vi plockade placeringar i hela backen upp utan att dra oss helt röda.

Men det var sen det roliga började :-)

Vi kan med en tandemcykel få en jäkla fart på lättåkta partier som grusvägar eller på slät asfalt. Vi visste att skulle vi få en bra tid på Suggan så var det på vägpartierna som vi skulle "gasa". Det gjorde vi. Kryssade oss fram och körde förbi grupp efter grupp.

 

Vi hade i mitten av loppet kommit ifatt en grupp på ca 7-8 personer och dessa skulle man lätt kunna kalla elitmotionärer. Tempot var ganska högt och de låg i ett led på höger sida på grusvägen utom en cyklist som låg i det vänstra och avancerade långsamt framåt. Utan att vi hade sagt något till varandra om vad vi skulle göra så låg vi bakom just denna cyklist och när han vek in i ledet till höger om oss så var det som ett startskott för kanske den effektivaste "bombningen" av alla. Vi mosade på exakt samtidigt och jag hörde nån kommentar från ledet i stil med "oj jäklar" när vi axade iväg och efter ca 30-40 sekunder slängde jag en blick bakåt och såg vilken sjukt stor lucka vi hade fått på den korta tiden.

 

Som sagt märktes vår uteblivna erfarenhet och träning för LL efter dryga 5 mil då vi inte cyklade lika offensivt utan vi började känns små ilningar i musklerna som påminde oss om att kramperna närmade sig. Vid ca 6 mil började Magnus få de första krampkänningarna så vi körde vårt egna tempo och gasade inte särskilt mycket extra för att plocka placeringar.

När det gäller kramperna så var de sista 3 km värst :-) Då nöp det i muskelfästen flera ggr och vi pepade varandra ordentligt för att inte få kram inne på målstadion. Det hade ju varit snyggt.

 

Vi hade en riktigt kul dag i sadeln i strålande solsken och på en underhållande bana. Tiden då? Jo då ingen av oss sett en resultatlista så går vi väl på min klocka så länge. 2:49 visar den. Vid två tillfällen har vi varit uppe i nästan 60km/h och vi gjorde ingen vurpa men det var nära :-)

 

Blir nog lätt att somna ikväll.