Krash, PB och coach-uppdrag

Vilket väder det är denna sommar och det verkar fortsätta nu när man "klivit av" och gått på semester.
 
Idag lördag så passade jag på att hänga med några klubbkompisar vid Markaspåret där det skulle sättas personliga rekord på det nu något tillfälligt avkortade mtb-spåret. Jag blev lite sen till vår samlingstid pga vår tvätt-tid här hemma så jag gasade på sista biten till klubbstugan och fick till en höghastighetskrash. Skrapade upp underbenet lite men klarade hojen vilket alltid är det viktigaste.
 
Vi var 6 st som tillsammans rullade ett varv på den snustorra banan innan vi med 1minuts mellanrum gav oss iväg på våra rekordförsök.
Mitt försök
Gick ut näst sist och började med en spurt innan jag kom på att jag brukar ju bränna mig på tillfällen som det här så jag slog av lite på farten och på det första långa grusvägspartiet efter ca 4,5 minut  tog jag det riktigt lugnt (i mina mått mätt). Höll en jämn fart och chansade inte särskilt mycket och jag tror att däck och gaffel hade rätt inställningar för dagen för jag trivdes på hojen. Mer än någonsin. Körde 29an förresten.
Kom ikapp de andra och blev inte särskilt hindrad utan det passade bra med omkörningarna. Mitt vänstra ben fungerade riktigt bra men jag har fortfarande problem att gå på hårt i branta backar som t.ex den som är på löparspåret på slutet av mtb-spåret.
Tiden stannade på 16:32 vilket är 1:22 snabbare än sist när jag bombade runt samma slinga. Mycket nöjd!!
 
Efter denna urblåsning åkte familjen ut till landet där Saras mamma har en sommarstuga. Vi badade i hjälmaren och åt god mat och fika. Märkte dock hur trött jag blir nu för tiden när jag gjort sånna här urblåsningar. Har inte samma träningsgrund nu som för några år sedan. Eller som i våras iaf.
 
Idag körde eliten mountainbike-SM. Tidigt i våras sa Wengan till mig att han ville gärna vinna SM och den önskan infriades. Stark jobbat och imponerande att Mattias Nilsson kom 3a oxå. SVT sände ett reportage därifrån.
 
Imorgon har vi flera deltagare från Almby IK och jag tar med mig "tränare"-jackan och är på plats för att stötta dom. Som både ordförande och delvis coach. Jag vet hur det kommer bli. Jag springer mellan banans olika delar med adrenalinpåslag och skriker mig hes :-) Koskällan följer med precis som min CASIO-klocka. Den är nästan bara med på tävlingar för den är så bra att ta tider med :-)
Jag har nyligen skrivit ut PM, startlistor och bankarta. Jag skall nog bli coach på heltid. Gillart!
 
Godnatt

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback