slump eller telepati

Dagen har liksom bara smygit förbi. Eller förbi..Den är ju bara tidig eftermiddag men ändå. Imorse innan Sara for till Karlskoga på sin praktik så frågade hon om inte jag skulle höra av mig till en kompis som är mammaledig just nu. "jo det kan jag ju göra" svarade jag men innan jag hann göra det så sms:ade just denna vän och frågade om vi inte skulle luncha. :-)
Finns det telepati?
Finns det en andevärld?
Finns det nån/några gudar?
Finns det bara slump eller finns det en mening med allt?
Där har jag och Sara olika svar på varje fråga tror jag. Jag gillar det okända på tv. Det gör INTE Sara.

Om man inte lägger ut sitt liv på sociala medier på nätet så finns man ju ändå, fast man "syns" inte. Då är man osynlig för ytliga bekanta som man ändå inte umgås med och undgår därför en stor del av skvaller och tyckande från andra.
Min lunchvän berättade hur en kompis man hade fått en fråga om henne av hans frisör pga saker som hade synts på facebook. Jag vet att det skvallras om mig hos stadens cykelbutiker. Blir förvånad över de frågor man får där ibland. Det behövs inte många steg en historia ska vandra förrens den är helt olik sitt orginal. Att folk frågar om saker jag själv har skrivit om är inte längre nåt jag tänker så mkt på förutom om det är folk jag inte känner igen. Jag ser dem ju inte som läsare utan främlingar.
Vissa saker jag skriver här är för att provocera och för att påverka. Det kan vara hjälmanvändning ( Peter ;-)) eller som det där med hästsport som bara var med glimten i ögat men ändå visa hur vissa inom den genren reagerar.
Vissa inlägg skriver jag mer seriöst och är beredd på attacker och kommentarer men då uteblir dom. Så kan det bli som igår. Märkligt.
Fick ett sms idag som beskriver och förklarar tycker jag:
"Du antyder bara att det är en annan typ av cykel. Sen är ju du av den ironiska typen o gillar att skoja. Känner man dig så kan man verkligen inte misstolka det. Frågan är om jag känner dig bättre än ditt ex?"
O denna blogg är ju till för alla. Inte bara de som känner mig. Har inte lust att göra en lösenordsskyddad blogg eller ta bort möjligheten att kommentera. Vill heller inte neka er möjligheten att bjuda mig på bio, fika, promenad, helt enkelt lära känna mig för det är bara bittra kommentarer från vänner som repar min lack.
Fuck off elakingar.
:-)
Ikväll ska jag springa. Fort. Ruskigt fort. Ja helt enkelt världsrekord-fort.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback