Starka ben, kass mage
Gårdagens träning gick strålande. Dock gjorde jag ett långt toabesök hemma innan jag for iväg innan och hade det varit slut där hade jag nog inte tänkt mer på det men magproblem återkom senare...
Jag ställde mig på ett av Friskis löpband och knackade igång ett backpass. Under de lätta delarna stod lutningen på 7. Om det är grader eller procent eller bara en siffra vet jag inte men lutar uppför gör det. Backarna kom med ca en minuts mellanrum och gick ändå upp till 14 (%, grader eller ??) och benen kändes rätt bra. 2 ggr fick jag ställa mig med fötterna brevid bandet och flåsa ur den värsta syraskulden för med förhållandena 1/1 mellan backe och vila (på lutning 7) gjorde att det var på gränsen mest hela tiden. Att sänka vare sig lutning eller farten fanns inte på världskartan. Man ville ju få träning :-)
Dyblöt av svett gick jag till omklädningsrummet för energi-intag och klädbyte för fortsatt träning. Då helt plötsligt kände jag återigen: Jag måste gå på toa. NU!
En upprepning av det tidigare besöket. Länge och "allting var inte som det skulle" kan man beskriva det som för er känsliga läsare :-)
Nåja...Jag befann mig ju på gymet och kroppen kändes ju bra och jag hade liksom inga sjukdomssymptom så jag tränade på med vadpress, benböj i maskin, mage, baksida lår och lite coreövningar.
Ett pass som känns än idag :-) Trött i hela kroppen så idag är det en så kallad vilodag.
Väl hemma kom det lite smärtsignaler från magen och då fanns det ju bara en sak att göra. Öppna medicinskåpet och bekämpa det onda. Dalwhinnie & bowmore blev det. En dos av varje.
Sen såg jag ett avsnitt av Filip & Fredriks nya serie "Får vi följa med?" på kanal 5. Fasiken vad roligt det var. Här har ni ett klipp som var med just igår. Denna surgubbe sprang de på av misstag.
Jag och Nora har gått till Ica Maxi och handlat. Jag var svett och skitvarm när vi kom hem med en grinig unge. Livet kändes väl som gubben här ovan :-)
Senare på dagen har vi gått en promenad med kollegan Martin. Sara anslöt uppe på stan och alla fikade. Sara åkte sen hem medans jag, Nora och Martin skulle ta en omväg hem. Solen sken ju och det var plusgrader och fint så allt verkade ju så lovande. Men ack vad jag bedrog mig. Nora visade återigen upp sin grininga sida (ja om man inte bar henne) och med ca 300 meter kvar hem så däckade hon och sov o sov och sov.
Det gjorde jag oxå ganska snabbt efter att jag lagt mig på soffan :-)
Innan jag rundar av så bjussar jag på detta klipp som jag ramlade över lite spontant. Gamle storcyklisten Super-Mario visar upp osportsligt beteende :-)
Hej hopp
Kommentarer
Trackback