Big failure

Tack Håstis för gissningen. Jag önskar bara jag hade klarat av det. Tiden hade inte spelat någon roll.



Dagen till ära hade tydligen SMHI bestämt att det skulle blåsa och regna. Ordentligt. Här är en bild från Amboberget. Lite av ett favoritberg.
Dagens pass
Joggade iväg från riksvägen och började på grusväg. Benen kändes okej, varken bättre eller sämre. Det duggregnade och blåste lagom. Inne i skogen märktes det inte så mkt ändå av blåsten men jag hörde att ven i trädkronorna. Vid Digerberget kom det ett nöd-stopp. Var tvungen att gödsla lite :-) Rutinerad som man är hade jag med papper.
Jag hade lånat Saras garmin så jag var säker på att få en korrekt distans och snittfart. Första milen gick på en timme dvs 6 min/km. Det var snorhalt och blött. Lärde mig ganska snart att det var bättre att springa brevid spängerna än på dom. Flera gånger halkade jag och det kändes som om jag låg vågrätt i luften men jag hann få ner ett ben varje gång och slapp "krasha"
Andra milen gick marginellt fortare men här började benen kännas trötta. En sån där lite lätt smärta i benen som jag känner igen från fjällmaran. Nu var det bara så att den känslan kom på tok för tidigt. Några kilometer senare, ungefär vid Trollporten för er som hittar där uppe, kom det smärta från knät. Det kom plötsligt och jag vare sig halkade eller trampade snett just då. Jag började gå, halta och fick sänka tempot rejält. FAAAN! det skulle inte funka att ta sig ytterligare 13 km till Ånnaboda utan att bli kall och ruskigt försenad. Här kom klokheten: Jag började kolla på mobilen när jag skulle få täckning.
Ringde Sara men det bröts. Klev upp på en sten för bättre mottagning. Begärde hämtning. Åk mot Klockhammar lät min order.
Jag visste ju att jag inte skulle ha långt kvar till där Bergslagsleden korsar klockhammarsbacken. Väl där så började jag jogga nerför och det funkade rätt bra och när jag var nere på platten så hade smärtan avtagit så pass att den knappt kändes.
Något som hade tilltagit var dock regnet och blåsten. Fy fan vad det bet i kinderna nere på Närkeslätten. Jag ville ju inte börja gå för då skulle jag bli nerkyld på en gång. Det var bara att trumma på tills jag skulle möta Sara. Jag var nog lite trött och sliten för jag sprang och gjorde mig själv arg för jag trodde att Sara hade åkt till Ånnaboda istället för Klockhammar. Jag tyckte det tog sån tid men det var nog omständigheterna som gjorde det.
Förutom att de där med knät så hände en annan sak som oroar mig lite mer. Den sista kilometern så kände jag av den sena som jag hade problem med 2010. Då vilade och strechade jag bort det men nu gäller det att vara observant från början så det inte blir en långdragen historia.
Till slut såg jag skrotis och hörde dess mullrande V8a. Då slog jag av Garmin klockan.
Nu står enheterna i miles istället för km men du kan väl räkna? :-)
Om inte:
Distans: 31,73 km
Tid: 3:14:08
Medeltempo: 6:07 min/km
Höjdstigning: 479 m
Kalorier: 2.301 C
Medelpuls: 146 slag/min
Maxpuls: 165 slag/min

Om jag håller 6 min/km på fjällmaran i augusti blir slutiden ca 4h:20 min. Det är ju för fan banrekord med ca 20 min :-)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback