cykelola

I början av april så var det torra vägar och racern började luftas. Jag lärde syrran och hennes kompis att köra racerhoj då de båda tränade inför tjejvättern.

Vi var på biopremiär :-)

När jag läser min egna blogg från denna månad så verkade det som om jag bara tränade högintensivt i klubbstugan. Fan va nice! Jag visste väl att träningsmöjligheterna skulle bli färre när vi skulle få barn. Fram tills dess ville jag hinna med en o annan tävling oxå. Första racerloppet krashade jag mitt livs värsta krash. Hade ont jäkligt länge efter den vurpan.

Körde Hammarö 3-dagars. 2010 var detta ett roligt lopp men i år var jag inte lika bra tränad samt att jag fick bevittna en klungvurpa där en kompis hade mest otur av alla inblandade.

Vuxenträningen i mtb rullade på fint och det fortsatte att dyka upp nya ansikten. Jättekul.

Vi var på vår första föräldragruppsträff. Nu närmade sig verkligheten: Vi skulle ha barn snart!

Jag fyller år och kör min favorittävling i Hjo. Slutar som en nöjd tvåa.

Metallsvenskan går av stapeln och jag får se Scar Symmetry för första gången. Sara sitter i en campingstol

Testade myr-löpning för första gången. Roligt, blött och jäkligt jobbigt. Det vill jag göra om.

Det blev ju inget Rockstad Falun i år vilket kanske förklarar suget inför nästa års festival.

Jag var tillfrågad att vara instruktör på ett tjej-läger i mountainbike i Pershyttan utanför Nora. Då det var ganska nära den planerade födelsen av vårt barn tackade jag ja med undantag för barnafödande.

Lägret blev kanon.

Dagen efter började vår dotter göra sig påmind. Ett dygn senare var hon född. Vi var far & mor.

Det är kanske världens häftigaste grej.

Här skulle jag kunna skriva en novell om alla känslor och så men ni får väl skaffa egna barn och känna efter själva :-)

Midsommar med barnvagn gick finfint. Vi skickade meddelande till månen o så..

Jag körde Ränneslättsturen. Mitt enda långlopp i år. Det var dubbelt så långt mot vad jag var tränad för. Kul ändå.

Jag började reka bana inför höstens Kumlacross

Sen joggade jag hem. Det var 21 km. Minns att det var jobbigt :-) Träningen blev mer och mer fokuserad mot AXA fjällmarathon. Jag springer bl.a. från Nora till Ånnaboda. En sträcka som jag försökte med igår. Då bloggade jag följande "

3 mil gör jag på 3:02 men nu börjar den där senan som gjorde att jag fick bryta fjolårets fjällmara kännas. Jag skulle inte kalla det smärta men jag känner samma signaler som jag hade så många ggr förra året. Några kilometer senare kommer en tillfällig smärtsignal vid höger knä oxå men den försvinner efter ännu en kort promenad.

Något som påminner sjukt mkt om passet igår. Mina akilleshälar tydligen. Höger knä och fotled.

Att vara förälder känns ganska naturligt och vi finner lösningar för de problem som dyker upp. Jag är helt såld på mitt barn. Kan bara sitta och titta på hennen när hon sover och le så där fånigt.

Ju mindre sommar det blev desto oftare hamnade jag på galssbaren vid stortorget. Det är alltid väder för glass lyder mitt Noras motto.

Var pappaledig och gjorde därför åtskilliga promenader med två mammor ur föräldragruppen. det diskuterades ammning, frisörsalonger, skor, hårfärger och annat intressant.

Bröt långa DM i terränglöpning på hemmaplan. Kändes väl så där.

Var på barnvagnsbio för första gången. Nora gillade Jägarna 2.

Klubben hade sin allra första mörkertävling någonsin. Lyckat och famijärt men samtidigt jävligt jobbigt.

Öl & whiskeymässan. Lyckat och familjärt men samtidigt jävligt jobbigt :-)

när jag får råd så...

Börjar göra löparpassen längre och längre. På gott och ont. Kanske stressar jag igång för nu protesterar ju kroppens leder och senor.

familjen åker till Göteborg och går på Universeum och jag får tävla i cykelcross. Det var precis så lerigt, jobbigt och roligt som jag hade hoppats på. tack hjärtat.

Julen ute på landet var härlig och jag vill ut dit igen. Och basta.

Familje-ekonomi gör sig mer och påmind. Tiden verkar inte räcka till och stundtals saknar jag den tid i mitt liv då man bara tränade men så räcker det med ett MMS på lilla Nora så är det glömt. Trivs med familjelivet och det funkar ju faktiskt inte att bara tänka egoistiskt när man har en familj.

Nu när Nora är dryga halvåret verkar vi ha fått in hyffsade rutiner på vårt liv. Både jag & Saris vill ju träna och nu gör vi det ungefär som vi vill.

Imorgon skall vi köra Sylvesterloppet ihop. Alla 3. Det blir nämligen premiär för vår joggingvagn.

Gott nytt år!!!!!!!!!!!