Landsvägspremiär.slut

Ja det var ju trevligt i bilen dit, lite innan loppet och sen lite grann på vägen hem oxå.
Har verkligen Henke o jag 28" cyklar båda två? Det ser ju så olika ut?



Östgötaloppet hade i år stora startfält och det snackas om att just seniorklassen kanske skulle vara den "farligaste" klassen för vi gubbar är hetsiga och har övertro på oss själva. Jag låter det vara osagt men det kändes lungt i den första milen som jag deltog iaf.

Jag ligger i den främre fjärdedelen av fältet som kör ca 40 km/h när några nuddar varandra på vänstersidan av fältet.  Vi som ligger snett bak till höger viker instinktivt lite åt höger för att inte riskera att krasha. Killen som ligger snett framför mig till vänster och jag viker lika mycket åt höger till en början men sedan gör han en lite kraftigare gir åt höger som direkt gör att mitt framhjul träffas av hans bakhjul. Förmodligen är det hans snabbkoppling som går in i mina ekrar för det rasslar till någon hundradels sekund innan jag far rakt ner i asfalten. Jag kan nog det här med att ramla för det blir alltid på axeln och över ryggen, som en judo-rullning. Idag träffade nog däremot axeln hårdare än vanlig men så var ju underlaget för dagen inte skogsterräng utan asfalt. Det första jag gör instinktivt är att jag skyddar nacken med en arm för jag hör och ser att det svischar cyklister runt omkring mig. De lyckas vejja runt mig allihopa och jag drar inte med mig någon mer vilket känns konstigt men ändå skönt.
Jag reser mig omgående upp och kollar av resultatet på cykeln. I mitt framhjul sitter det normalt 20 ekrar. 10 på ena sidan och 10 på den andra. Nu är det endast 4 st krokiga kvar på den vänstra sidan och 6 st är helt av. Den första minuten känner jag knappt att jag själv har slagit mig men ju mer jag börjar gå tillbaka så stelnar axeln mer o mer.

Jo jag fick ju gå.... Efter vårt startfält åkte en minibuss från arrangören CK Hymer. De frågar mig om jag är okej. Jag svara JA men inte cykeln. Kan jag åka med er? Frågar jag.
"Nej vi åker ju åt andra hållet men det kommer fler bakom", säger de.
Jag tror dem och börjar gå bakåt längs banan. Då det är oskönt att gå i lvg-skor så tar jag av mig dem och går i bara strumporna på den vårvarma asfalten. Detta gör jag i ca 35-40 min innan samma karavan av cyklister OCH samma minibuss kommer tillbaka då banan går så att man cyklar på samma sträcka två ggr. Jag slår ut med armarna åt Hymers buss där jag menar" Det kom inga andra, får jag åka med er nu?"
Jag möts av samma gest av chaufören. Han tittar på mig och svarar med samma gest. Va fan!!! Jag går i ytterligare ca 10 minuter innan en privat motorcyklist stannar och pratar med mig och sen åker han till närmaste flaggvakt och straxt därefter blir jag upphämtad av en medhjälpare till ck Valhall. Tack för det men hur tänkte arrangören? Om jag inte fick åka med minibussen (fick höra att de var sjukvårdare) borde de väl åtminstonde ha ringt en samtal till tävlingsledningen??


Annars då? Jo efter att ha tittat igenom ojen lite mer nogrant så hittar jag: Ingenting. Det har blivit lite repor på det högra reglaget men då matchar det ändå bara de på det vänstra regalget :-) Styrlindor, cykeldatorn, ramen, kläderna har klarat sig. trots att jag gick i backen ganska hårt så finns inte ett märke på den sprillans nya hjälmen. Dock vet jag inte om jag själv är hel för det smärtar när jag skall lyfta något med vänsterarmen. Får se om jag kan jobba imorgon eller inte.

Jaha..Vad säger ni? Vuxenträning imorgon och tävling nästa helg? Jajjemen.


Kommentarer
Postat av: Malin

Just ja....man kan ju läsa bloggar för att få reda på saker :)

Otur för dig :( Hoppas det inte är alltför allvarligt och att du blir bra snart!!

Postat av: Annika

Aj aj aj. Vilket skit! Det är ju min fasa att krascha och jag börjar bli lite nojig men också lite sugen på att cykla i år igen :) Men vilket dåligt bemötande av funktionärerna. De borde ju absolut att haft dig under kontroll och kollat så du inte slagit i huvudet eller nåt annat. Lätt att tro att allt gått bra direkt pga chock och adrenalin... Krya på dig!

2011-04-20 @ 07:15:58
URL: http://tremil.blogg.se/
Postat av: Annika

Aj aj aj. Vilket skit! Det är ju min fasa att krascha och jag börjar bli lite nojig men också lite sugen på att cykla i år igen :) Men vilket dåligt bemötande av funktionärerna. De borde ju absolut att haft dig under kontroll och kollat så du inte slagit i huvudet eller nåt annat. Lätt att tro att allt gått bra direkt pga chock och adrenalin... Krya på dig!

2011-04-20 @ 07:16:07
URL: http://tremil.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback