cykelola

I förmiddags pratade jag med min far i telefon. Han frågade hur det var med vristen. Jag förklarade vilken sena jag förmodligen har en irritation/inflamation i. Då sa han " jaså jaja...Det var den jag slet av när jag körde kort-vasan för några år sedan." Jag är alltså genetiskt svag i vissa delar i kroppen. Hitintills har jag bara skyddat mig för den där magen som jag vet att farsan har. " den kommer oxå" hånskrattade han. " ska jag berätta mer vad du kommer att få för skador?" avslutade han. Min framtid är mörkare än kameruns avbytarbänk.

De flesta cyklister kör bara racer när solen skiner. Det är smart för då slipper man rengöra hojen. Det behöver ju inte automatiskt betyda att man kör mtb när det regnar men det har jag lyckats göra 3 ggr i rad nu. Det som är skrämmande dumt av mig är att jag idag gav mig ut i regn med sikte på markaskogen för att köra hårt. Markaspåret är fullt av rötter och stenar som naturligtvis blir snorhala i regn. Innan jag hade kört mer än 2 km hade jag gått över styr 2 ggr och dessutom lagt glasögonen i ryggfickan för de gjorde bara min sikt mer suddig än de hjälpte.
Tid på första varvet (det enda varvet) blev 22:36. Vet inte vad jag ska säga om det för det hala underlaget gjorde att jag inte kunde gå på så hårt som det behövs för att göra en riktigt grym tid. Sen är inte benen 100% återhämtade efter helgens lilla Åre-äventyr. Jag minns Back in the days då man körde 3 varv under timmen i Marka.
GPS:en visade dessutom att banan nu bara var 5,88 km lång. Då saknas ca 500 meter. Undra om det är någon som kontrollmätt den på sistonde med cykeldator?

Idag köpte jag biljetter. Den 15 oktober får jag förhoppningsvis lite flashbacks från 80-talet.