cykelola

Starten går i H30 och efter att ha samtalat med min konkurrent Gunnar innan start så hade jag ögonen på Mjölbys hemmaåkare. De var tre stycken och de tog alla starten och lade sig på led. Jag hamnade runt placering 7-8 men såg att de började med lite landsvägstaktik. 2 drog iväg och en bromsade. Det ville jag inte vara med om så jag började avancera i fältet och efter ca halva första varvet låg jag på ledarens hjul men då var det inte särskilt hög fart så dum som jag var gick jag om och höjde farten. Hade ju tänkt innan loppet att ha sällskap i 2-3 varv sen försöka köra ifrån mina ickekompisar.
Nu belv scenariot istället att jag hade en sololedning i 3 varv utav de 4 vi skulle köra. Jag såg att Gunnar T jagade mig hela tiden och avståndet pendlade mellan 10-30 sekunder hela tiden. I början av de sista varvet var han så när att jag slappnade (var rätt trött oxå) och lät han komma ikapp och precis när jag skulle till och dricka på ett kort grusvägsparti så stöter han, strax innan en backe (slalombacken kallad) så jag mosar ner flaskan igen utan att hinna dricka och svarar på hans ryck. Efter nästa utförskörning kommer en liknande backe och där går det inte så fort så på toppen, efter en kurva skickar jag på en kontra-attack. Jag gasar även på platten då jag kännt mig stark där varje varv men vid det tekniska partiet Utmaningen är han ikapp och mina ben är röda. Mitt i skravlet trycker han på igen och tar sig förbi och gasar förbi men jag svarar igen. Med ca 300 meter kvar, strax innan löparbanan, går jag upp jämnsides och tittar på GT. Båda flinar mot den andre och vi vet att det kommer att avgöras i en spurt. Vid själva infarten till löparbanan ligger jag först och känner att jag har helt rätt växel i och jag drar igång direkt efter kurvan. Kanske var det oväntade draget eller så var jag helt enkelt starkare för jag håller en lucka på ca 5 meter till Gunnar ända in över mållinjen.
En skön seger kanske ni tror och ja iofs var det ju det men nu kommer "en gamlings skador". Direkt efter mållinjen trodde jag nästan att jag hade astma. Kroppen skrek så mycket efter luft så jag hade svårt att få i mig det. När jag senare klev av cykeln så kom nästa grej. Hela baksidan på mitt vänstra ben gjorde ont. Förmodligen muskelbristningen Allan! Jag stapplar lite nu och hoppas att en rökig whiskey samt liniment skall göra underverk inatt.

Några funderingar.
Jag hade ovanligt snor idag. Ja inte så där jag-tränar-utomhus-snor utan det var av lite förkylningskaraktär. Vi får se vart det leder.
Sen kan jag inte låta bli att fundera på hur mkt starkare GT har blivit på 2 veckor. Jag har inget att skylla på idag utan gav järnet och jag hoppas att om han blir starkare än så här så hoppas jag att jag oxå blir det. Det är rätt skön stämning ändå mellan de två värsta kombatanterna. Vi pratar efter loppen som två träningspolare " Du är stark i de korta branta backarna" Ditt slätdrag går inte av för hackor" o.s.v. Vi har rätt bra koll på varandra. Det kommer att bli ännu en tuff säsong men det avslutande varvet idag går till historien och jag är lika nöjd med segern som att jag svarade och kontrade på attacken och inte gav upp.

Nu ska jag stappla ut i köket.

Sara kan glömma sexet inatt för då kommer jag att få tok-kramp. Överallt.