Osteoporos
Ja vart ska man börja... Vilket äventyr. Efter att jag kört Paris-Robaix förra året var jag trött och sa "Aldrig mer" och jag menade det. Igår var jag ännu tröttare men säger nog att jag kör igen. Roligt men jobbigt. En som gissade min tid på 5h och 51 minuter var naturligtvis närmas då jag körde 45 sekunder snabbare än det. Grattis Jonas! Jag tar med din vinst till Ljungstugan nån dag.
På denna länk kan du se min resa i siffror. Hörde att vasaloppet haft strul med både webben och deras sms-tjänst :-(
Jag är rätt nöjd över att jag gissade så bra själv faktiskt då det kan slå ganska mycket beroende på snökvalitè och glid på skidorna. Jag hade väldigt bra glid men naturligtvis fanns det det med sånt där super-japanglid men då det är jag själv som preparerat skidorna kändes det toppen. De hade tydligen sagt på radion under loppet att de som körde med tejp inte hade nån bra dag för det skulle bromsa så. Min erfarenhet säger emot det men så har ju jag lagt på ganska kort med tejp oxå. Hade fäste hela vägen och ångrar ingenting, men självklart finns det fören då tejp INTE funkar.
Kort resumé av loppet
Starten går och vår lite för sena ankomst gör att vi står i mitten av led 3. Jag och en kille jag slog med 11 sekunder på Wadköpingsloppet. Vi åkte i samma bil upp. Jag trodde verkligen inte att det skulle bli ett sånt totalstopp för oss efter vägövergången som det blev. startbacken som varit så jobbig dagen innan var nu inte alls jobbig för man åkte inte skidor uppför. Man promenerade med skidor. Vi uppskattar att vi tappade 10-15 minuter på många övriga i fältet. det dröjde ca 12-15 km innan man kunde åka i sin egna fart utan att vara bromsad. Vid ca 20 km tänkte jag att vasaloppet är ju ingen utmaning. Det går ju skitbra att bara staka sig fram i 9 mil. Vid 30 kom det en backe, eller mer än slakmota, som knäckte mig. Den upp emot Risberg. Fy fan! Puls och syran slog i taket och jag lät som en blåsbälg. Triceps tog mycket stryk där och jag började oroa mig för att komma imål.
Sen gick det lättare och tack vare Enervits liquid och sportdryck och Vitargos kakor så var kroppen pigg resten av resan. Efter Evertsberg har alting funkat klockrent och jag plockade drygt 200 åkare till Mora.
1985 stycken var före mig imål vilket betyder att nästa år kan jag stå i andra startled. Om jag kör vill säga.
Det märks, och behövs, sån toppenrutin som vasaloppet har på nästan allt efter loppet. man följer bara strömmen med männsikor och lämnar skidor, hamnar i en buss, kommer till duschen där ens väska finns, sen mat, sen buss tillbaka.
Tack för alla lyckoönskningar och grattulationer.
Dagens rubrik är jag oxå nöjd med. Osteopros är en sjukdom vid namn benskörhet och något åt det hållet har jag idag.
Tur att man inte böver inställa sig på jobbet förrens kl. 9:30 idag.
Vi hörs allihopa.
På denna länk kan du se min resa i siffror. Hörde att vasaloppet haft strul med både webben och deras sms-tjänst :-(
Jag är rätt nöjd över att jag gissade så bra själv faktiskt då det kan slå ganska mycket beroende på snökvalitè och glid på skidorna. Jag hade väldigt bra glid men naturligtvis fanns det det med sånt där super-japanglid men då det är jag själv som preparerat skidorna kändes det toppen. De hade tydligen sagt på radion under loppet att de som körde med tejp inte hade nån bra dag för det skulle bromsa så. Min erfarenhet säger emot det men så har ju jag lagt på ganska kort med tejp oxå. Hade fäste hela vägen och ångrar ingenting, men självklart finns det fören då tejp INTE funkar.
Kort resumé av loppet
Starten går och vår lite för sena ankomst gör att vi står i mitten av led 3. Jag och en kille jag slog med 11 sekunder på Wadköpingsloppet. Vi åkte i samma bil upp. Jag trodde verkligen inte att det skulle bli ett sånt totalstopp för oss efter vägövergången som det blev. startbacken som varit så jobbig dagen innan var nu inte alls jobbig för man åkte inte skidor uppför. Man promenerade med skidor. Vi uppskattar att vi tappade 10-15 minuter på många övriga i fältet. det dröjde ca 12-15 km innan man kunde åka i sin egna fart utan att vara bromsad. Vid ca 20 km tänkte jag att vasaloppet är ju ingen utmaning. Det går ju skitbra att bara staka sig fram i 9 mil. Vid 30 kom det en backe, eller mer än slakmota, som knäckte mig. Den upp emot Risberg. Fy fan! Puls och syran slog i taket och jag lät som en blåsbälg. Triceps tog mycket stryk där och jag började oroa mig för att komma imål.
Sen gick det lättare och tack vare Enervits liquid och sportdryck och Vitargos kakor så var kroppen pigg resten av resan. Efter Evertsberg har alting funkat klockrent och jag plockade drygt 200 åkare till Mora.
1985 stycken var före mig imål vilket betyder att nästa år kan jag stå i andra startled. Om jag kör vill säga.
Det märks, och behövs, sån toppenrutin som vasaloppet har på nästan allt efter loppet. man följer bara strömmen med männsikor och lämnar skidor, hamnar i en buss, kommer till duschen där ens väska finns, sen mat, sen buss tillbaka.
Tack för alla lyckoönskningar och grattulationer.
Dagens rubrik är jag oxå nöjd med. Osteopros är en sjukdom vid namn benskörhet och något åt det hållet har jag idag.
Tur att man inte böver inställa sig på jobbet förrens kl. 9:30 idag.
Vi hörs allihopa.
Kommentarer
Postat av: Annika
GRATTIS! Det är en riktigt bra tid! Förstår att du är en bra skidåkare.
Postat av: B
grattis, riktigt bra tid där! själv åkte jag förra året, och jag tror det blir en repris nästa år :)
Trackback