cykelola

 Här är Örebro slott med en kullerstensbelagd väg till höger i bild. Bra träning tyckte jag igår.

En viss resfeber har redan infunnit sig trots att det är exakt en vecka kvar tills vi åker ned till klassisk cykelmark. Flyg till Bryssel för att därifrån ta hyrbil till det fisförnäma landet Lance (france). Loppet Paris-Roubaix skall avverkas till fullo och det är ju inte längre än ca 26 mil så för att citera Linda bentzing " Hur svårt kan det va?" Det enda som kan ställa till det är ju det där med gatstenen. Om jag vore anläggare i Frankrike skulle jag skämmas för det är inte lagda i en jämn yta precis. Jag har ju inte varit där men några av mina reskamrater har ju kört loppet tidigare och sen har man ju sett en del bilder. Jag har bytt bort mina 22 respektive 23 millimeters däck mot riktiga ballongdäck på 25 mm. Sambon skall köra på 28 mm och en del tyngre cyklister skall köra på hela 32 mm däck. Ska jag köra ett så klassiskt racerlopp så vill jag ju uppleva det på riktigt så att köra t.ex en cykelcross eller mtb hade inte känts bra. Dock funderar jag på om jag kanske skulle ha valt 28 mm jag med efter gårdagens skak.
Igår tog jag racern till Garphyttan och körde backintervaller och pulsen svarade så fint så. Flera gånger upp på 95 % av max och på vägen hem längs Gräve-vägen mosade jag på lite tyngre växel vilket även det kändes ok. För att få testa lite Roubaix känsla avslutade jag med att åka till Örebro slott för att köra lite kullersten. Paris-R har ju ojämna gatstenar så detta parti i stan tänkte jag kunde bli bra. Det är ca 300 meter långt och det kördes tre ggr. Det räckte för att underarmar och händer skall domna bort. Undra hur kattsingen detta ska gå?!? Ja kör man lugnt och sakta blir ju naturligtvis skaket mindre intensivt men med en nummerlapp på sig kommer inte jag att kunna köra lugnt. Det vet jag.

Vilket skönt väder vi har fått! Vilket Svensson replik va?! Häromdagen stod jag och kollade på när min jobbarkompis stod i liftkorgen med huggarbyxor, huggarhjälm och jacka och beskar träd. Själv stod jag på varken och varnade trafikanter i shorts o T-shirt. Fick kliva in i skuggan ibland för att inte bränna vaderna. Han blev lite varm sa han...

Igår fick jag använda motorsågen på ett livsfarligt men samtidigt lite fränt sett. Ett träd stod trångt inne på en gård och att få in en skylift var omöjligt. Jag klättrade då upp och kapade gren för gren men lämnade "rockhängare" att klättra på. När jag var på en höjd motsvarande 2a våningen kollade jag in i huset brevid. Där i fönstret stod en liten pojke och höll för ögonen och skakade på huvudet,  det var först då jag blev lite fundersam på vad jag höll på med. Det var inte enligt säkerhetsföreskrifterna men träden stympades ned och kunde bäras ut från gården iaf. 

Passet igår satte sig som betong i benen och idag har jag dessutom varit hos kalle knotknäckare så vilan känns okej. Jag hinner ju dessutom blogga utan att känna stress vilket är skönt. Min ventil utåt ju...

Våra kära Öste`s nya hem. Stort? Japp.
Shake & bake!