Gammal gubbe klagar på ryggont.

Att bli kallad gubbe har aldrig varit mer rätt än nu när krämporna har börjat komma. Det som kunde ha blivit en bra tävlingshelg i Borlänge blev nu en liten flopp. Men vad gör man? Den korta prologen i fredagskväll var ok. En dålig diciplin för mig det där med att starta själv och köra mot klockan men rätt nöjd ändå. Gårdagens xc-lopp kunde ha gynnat mig med sin långa och utslagsgivande bana men redan på första varvet sa någonting ifrån.
Jag visste att det skulle bli ett långt och jobbigt och det har ofta gynnat mig och jag lyckades denna gång göra en lugn start för att inte bränna ut mig för tidigt. Men ca 7 km in på det första varvet av 6 domnade mitt vänstra ben bort och kraften i det likaså.
 Jag hade lite problem med det där för ca 2 år sedan men har sedan varit förskonad ifån det. Det kanske är någe åt ischias-hållet men jag skall ringa några samtal imorgon så får man väl se. Fick iaf massage av Tina igår på baksida lår/skinka för det är där inne som denna knuta/muskelfiberbunt/ischiasnerv sitter och spökar. Det var en blandning av skönt och ont och imorse vaknade jag upp med öm rygg trots att jag inte blivit knådad där alls.

Efter att ha stapplat uppför den sista backen och haft en miljon tankar i huvet vad det vad som pågick valde jag att hänga på några av de sista åkarna i fältet. Tänkte att det kanske lossnar så jag åtminstonde kan köra runt och slippa bli varvad. Det funkade väl okej ett tag men när ytterligare några av dessa korta brytbackar kom så fanns det inge pulver i benen. Fick liksom inte ned den kraft som normalt brukar finnas där. Deprimerad och konfunderad var det bara att kliva av efter 1,5 varv.

Såg ni schlagern igår kväll? Säger bara att man kanske ska förlägga semestern till Ukraina....

Idag var det tempo-etapp 13km och eftersom jag inte har några egentliga smärtor i ryggen och dessutom var på tävlingsplatsen så kunde jag väl köra då. Gick ut lungt men efter ca 5-7 minuters åkning märktes samma symtom som dagen innan. Korta brytbackar där det måste ut mkt kraft under några få sekunder funkar inte. Funkade lite bättre den sista tredjedelen då jag lyckades ta rygg på stekaren Nicklas Gustavsson, Kvänum. Det är lustigt vad mkt fortare man kan köra när man har en rygg att ta sikte på.

Sitter nu hemma och tänker på de konkurenter som fortfarande har många mil hem. Fasiken man bor rätt centralt här i Örebro alltså...
Sitter dock inte helt nöjd och glad för det. Nej riktigt innåtriktat deppad över det knas som infunnits sig i kroppen. Hoppas jag får tag i den person som imponerade på mig under "må bättre"mässan. Kosta vad det kosta vill. Det har ju nyss varit löningsdax...

Chipp o hej.
Vill ni se bilder från helgen dyker det snart upp på www.sportklungan.se


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback