cykelola

I detta inlägg kännetecknas andras uttalanden med kursiv stil. Vem eller vilka som har sagt det spelar ingen roll.

I lördags morse åkte jag och Mattias A och Sara mot Borås för att tävla. Redan innan uppvärmningen får jag höra - Har du återhämtat dig? Han syftade på Paris-Robaix och jag svarade ja på den frågan. Veckan har ju varit lugn med endast två pass varav det ena var hårda intervaller.
Benen känns okej när jag värmer upp men pulsen är något seg. Ingen stor skillnad men efter alla dessa år så reagerar man ju på så små skillnader som denna. Jag brukar vara ganska snabb i starten och kunna jobba mig fram i fältet lite onödigt långt och sedan ibland "dö" pga för mycket mjölksyra i benen. Inte igår. Fick höra efter målgång - Vad hände? du stod ju still i backen efter starten..  För er icke cyklister kan jag meddela att jag stod inte still. Jag slet allt jag hade men blev ändå omkörd av personer som jag skall kunna hålla bakom mig. Som jag nämt några gånger tidigare.. Jag får inte ut kraften som jag borda ha.
Jag föll som en fura genom fältet på första varvet av fem igår men jobbade mig sedan upp något. Är nöjd med den avanceringen men inte med prestationen som helhet.
Jag gillar uppriktiga och ärliga personer. Även de ibland inte har hjälm på sig när de cyklar ;-) Personen frågade oxa han vad som hade hänt med mig. Jag sa till honom att han hade höjt sig några snäpp. Nä de tycker inte jag, det är nog du som har sjunkit fick jag som svar. Ett svar som för en tiondels sekund sved men sen uppskattades. Det kanske är så. Något är iaf fel och jag önskar att jag kunde sätta fingret på vad det är.
Har du kollat dina blodvärden sa en stekare efter dagens race. Sliten efter Robaix? sa en annan men Robaix körde jag ju inte särskilt hårt svarade jag.  Nä men när körde du ett 9 timmars pass senast? fick jag till svar.
Dagens race blev både bra och dålig. Bra för klubbkompisen Sara och dålig för.... Japp. Mig. Efter att ha kämpat mot gubbar i H30 som jag aldrig tidigare sett och fått se mina "normala" konkurenter försvinna i skyn redan på det första varvet gav jag helt sonika upp på det andra varvet och satte mig på en stubbe. Jag är så dålig att knappt knotten i skogen ville ha mig. Det var bara de ynkligaste, mest ensamma knotten som efter en stund kom till mig.
Tänkte att jag kunde åka några varv med Sara som hade startat några minuter bakom oss herrar. Hon passerade mig som trea efter att ha gjort en grov felkörning då hon var i ledning på det första varvet. Jag peppade henne och försökte ledsaga henne snabbare i utförskörningarna och det slutade med att hon kom i kapp, och spurtslog, Getrud Böö som t.o.m. är gammal världsmästarinna.
Jag fick en D.N.F i resultat listan men det kvittar. Pulsen har dessa två dagar svarat som jag vore fruktansvärt nedtränad vilket jag inte är.

Summering: Mitt eviga stressande, sliten, för dåligt tränad, infektion i kroppen eller bara svårt fall av prestationsångest? Kanske allt av det. Kanske inget. Jag vet fan inte.

Som jag sa till Patrik P idag: Nu står jag i ett vägsjäl. Antingen är det hårdare pass som saknas eller så är det vila.

Att vila mycket när jag inte är sliten är något som jag är dåligt på. Nej läs usel istället. De senaste två veckorna har jag ju för sjuttsingen 7 vilodagar. Vila är ju nedbrytande fick jag höra med ett flin idag. Äsh fan vila, slöa och sup rejält tyckte sen samme man att jag skulle göra.
Så här skall jag göra. Mån: Totalvila
                                   Tis: Möjligen jogga
                                   Ons: Vila eller jogga lite
                                   Tors: Vila eller jogga lite

Sen kommer midsommar och då får jag se...
Ett lite mindre glatt Chipp!