cykelola

När du snart har läst min racerapport så tycker jag att du sen skall läsa www.oscarekstam.com sen. VI har spenderat nästa hela dagens lopp ihop men har nog olika erfarenheter.....

Mörksuggejakten startar med en jäkla backe och där är det lätt att man drar sig röd, stumm eller mjölksyrastinn. Kalla det vad ni vill men backen är iaf utslagsgivande. I år tycker jag att jag lyckades behålla lugnet och hamnade inte så långt efter. Ca 2-3 km efter backen kommer klubbkompisen Magnus Pettersèn (H30) ikapp. Lite av en positiv chock men han hade grymt starka ben idag och gillar backar som Vidablick. Knäpp kille ;-) Vi blev en grupp på ca 7-8 man som höll ihop nästan hela tävlingen men jag tycker att det var jag, Oscar E (Falu CK) och Niclas Andersson (Kolmården) som var mest aktiva för att hålla farten uppe. Jag ville gå loss med just nämnda Oscar för vi är ganska lika och kan båda köra fort i teknisk terräng. Jag sa vid ett tillfälle att "vi kör i nästa skogsparti". De flesta i vår grupp hjälpte till med farten just då och när jag ser nästa stig ligger jag som tvåa och slänger en blick över axeln där oscar e. KLICK KLICK hör bakom mig då han växlar och sticker och jag går in på hjul. Jäklar vilket ryck kan jag säga. Jag slet jävlar för att hänga med där innan han kroknar lite då jag lyckas gå om på den hyffsat jämna skogsvägen och trodde faktiskt att vi skulle klara att gå ifrån vår grupp där men icke. De segade sig ikapp oss och på nästa grusväg var allt som tidigare. Vi provade några gånger till med ryck och farthöjningar men det dröjde ändå tills det var ca 15 km kvar av loppet som jag, Oscar och lite överaskande Erik Dahlbom CK valhall var loss. Erik hade lyckats smita med ganska osynligt hela loppet och stack faktiskt ifrån mig och O i den allra sista asfaltsbacken med 11 km kvar. Jag brydde mig inte om det eftersom jag igår hade rekat den sista milen var jag rätt säker på att ta ikapp honom.
Mycket riktigt dröjde några kilometer så var vi på hans hjul men då gjorde oscar några trötthetsmisstag. Inget illa ment för jag har gjort samma sak några gånger. Han låg mellan mig och Erik på en smal slingrande stig då han körde trampan i en rot eller stubbe. Ett jättekast på cykeln som bakifrån såg rätt coolt ut och den gången fixade han det. Några minuter senare händer samma sak men den här gången blir det istället en jättevurpa och jag ligger ca 1 meter bakom honom och hinner bara bromsa in lite grann innan jag smäller rakt in i hans hoj. Oscar själv flyger åt sidan och blir liggandes och vrider sig. Då ändras sporten, leken, hobbyn till allvar. Jag stannar, slänger min hoj åt sidan  och kollar läget. Märker att två cyklister passerar oss men det känns inte så farligt med tanke på situationen. När han kan ställa sig upp för egen kraft trampar jag vidare och har Niclas A inom synhåll hela tiden men orkar inte gå ikapp. En 16e plats i Elitklassen.
Enligt IK Jarl:s tidtagning hade jag 2h o 28 minuter exakt och då slog jag fjolårets tid med några sekunder trots krasch-stoppet. Med andra ord. GODKÄNT! 

När man står i duschen sen så var det två norska jenter som inte hittade damduschen. Vi erbjöd oss plats men tyvärr. Senare ringer Tina och säger att de är ett helt gäng med damer som inte kan duscha då damduschen är stängd. Jag ser det inte som ett problem då det fanns ett helt gäng med herrduschar....

På min resa hem från Rättvik får jag ett sms från en klubbkompis som säger att en tredje klubbkarat har "gjort en Bergkvistare fast utan cykel". Jag fattade ingenting men nu vet jag vad man har gjort då. Badat näck....

Tina förresten...Hon körde Mörksuggan på cykelcross fast nu utan sin lastkärra som hon har släpat på senaste dagarna. Efter loppet släppte jag av henne på vandrarhem utanför Leksand då hon imorgon skall fortsätta sin semster mot Karlstad och sedan hem till Örebro igen. Följ henne på hennes egen blogg. Länk ute i vänsterkanten...

Nu skall jag ta hand om alla skitiga kläder. Chipp o hej