Pigg mest hela tiden

186116-13En GP-bild ifrån ett mindre lyckat lopp men igår var det annorlunda.  Jag är rätt säker på att våran träning på onsdagarna har börjat ge effekt för på gårdagens tävling i Kopparberg gick det oförväntat bra. Som jag skrev sist var jag nöjd med om jag inte skulle bli varvad och det blev jag inte heller. Jag hjälpte till med farthållningen, tog en del utbrytningar och gjorde en själv ( en liten liten). I höstas körde jag mitt första GP-lopp i Ramnäs och det tyckte jag var ruskigt kul och det gick även där rätt bra. Det är hårdkörning redan ifrån start och de är oftast över på dryga timmen och med alla igångdrag efter varje kurva så ger det oxå nyttig träning till mountainbikekarriären ( va, vilken?). Därför har jag i år hunnit med två sånna här tävlingar med där har jag blivit varvad och har därför fått intala mig att det iallafall har varit bra träning men igår måste jag klassa det som tävling. Snittade 42 km/h igår men är (igen) lite överraskad hur dåliga många duktiga cyklister är på kurvteknik. Tror jag kom runt 11-12 plats.

Tänkte försöka att förklara hur det är att vara nedtränad och känna hur kroppen blir bättre efter det när man låter den återhämta sig men det blir nog för svårt för det rör sig nämligen om känslor. Känt tidigare i veckan hur låren "säger ifrån" när jag vill pressa på i t.ex en backe men så sent som i torsdags fanns inte den känslan där. Jag körde då några korta branta backar och då kändes ingenting, det var bara att mosa på och benen gjorde precis som jag ville, ett litet  kvitto på att formen börjar infinna sig vilket bådar gott inför de två svenska mästerskap som närmar sig.

Vet inte heller vad det är som gör mig så pigg! Var glad hela resan hem igår, glad även hemma och var inte alls trött för sängen, och sitter nu och skriver 06:20 lördag morgon. Pigg piggelin.
Jag är en mycket sjuk man....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback