cykelola

Jag ska inte bli tjatig om mina kroppsliga problem men va faaan..Nu rullar det ena problemet efter det andra på. Inte alla förstår hur detta påverkar mig mentalt men några gör det. För en del handlar det om att träna/motionera några ggr/ veckan för att må bra. Jag önskar att jag kommer dit men i min träning så har det alltid handlat om att prestera för att känna mig nöjd. Känna en viss trötthet efter ett pass och förhoppningsvis pressa sig så pass att man blir belönad med endorfiner. Det kan oxå vara så att jag pga all prestationsträning genom åren har gjort att jag behöver belasta min kropp mer för att just få den där dosen av endorfiner. Vad vet jag.

 

Det jag verkligen vet är att cykelsporten togs ifrån mig pga en skada på en/flera artärer 2013. Den smällen var nog den tyngsta. Att sitta med en kirurg/läkare som säger att man skall sälja alla cyklar.

Att jag sedan hitta traillöpningen och blev frälst där är jag glad för.

I höstas kom väl nästa bakslag då den ca 2 år gamla operation "kleggade" igen med röda blodkroppar så det blev en ny, mindre operation igen.

Efter den så fungerade löpningen bra och jag kunde väl träna på rätt bra men så nu i januari hände nog nåt. På intervallpass eller åtminstone hårda pass så stumnade jag i höger lår. En väldigt tydlig stor fläck kan man säga. I vila har jag inga bekymmer.

Februari bestod ju av mkt sjukdom mm. så där blev det ju sjukt mkt muskelvila utifall det skulle ha berott på en muskelskada.

Nu är vi i början av april och det är minst lika tydligt nu som i januari.