Å-stadsloppet. Nytt PB
Ända sen kl 13 egentligen så har jag tänkt på dagens halvmara i Örebro, Å-stadsloppet. Fast sedan målgång har jag typ befunnit mig i nån slags Runners high för jag är så glad över flera saker.
Jag var del av ett glatt lag/gäng som sågs ca 1 timme innan start.
Jag och Nora startade på tok för långt bak och det tog ca 1 min innan vi passerade startlinjen (om man kollar på våra netto resp brutto-tider.) Det tog väl 2-3 km innan vi kunde börja avancera och det blev glesare mellan folket. Istället för att farten inställd på pulsklockan så testade jag en ny sak på den, nämligen sluttids-visare. Den visade hela tiden den förväntade sluttid beroende på den fart jag höll. Jag blev liksom inte stressad av det på samma sätt som när den visar farten.
Att springa med joggingvagnen på slät och vågrät asfalt är faktiskt inte särskilt jobbigt. Den rullar lätt och i tvära kurvor trycker man upp framhjulet så det går lätt att svänga.
Bild. Na.se
Det är dock när det går uppför som det DIREKT blir skitdrygt. Det fanns 3 ställen på denna bana som jag faktiskt gick några korta sträckor Två av dom var i backar/motlut.
Då jag aldrig sprungit en havlmara innan så kunde jag bara gissa min tid ganska grovt. Hade uttalat att 1:37 borde gå. Under 1:40 ska jag klara.
Är positivt överraskad att jag fixade 1:36 och här ovanför kan ni se mina 3 korta gå-pauser.
Jag och Nora hade pratat om att vi skulle springa upploppet tillsammans. Jag stannade (lite dumt strategiskt) i sista kurvan och knäppte lös henne och så fixade vi ett ordentligt jubel på läktarn när vi sprang sista 50 m ihop.
Det var en så sjukt nöjd och stolt pappa där. Tror Nora var glad över det galna upptåget oxå.
Lite stela ben nu men det var det värt.
Kommentarer
Trackback