tills jag spyr

backontrack. Jag det skulle man kunna säga om min löpning för nu flyter det på rätt bra. Undantaget gårdagens fadäs som jag återkommer till.
Backontrack är också ett företag/produkt som min morsa nämnde för mig för många år sen. För nån månads sen så var Saras moster på mig då hon börjat jobba för dom. Det som gjorde skillnad nu mot första gången deras "fantastiska" produkter nämndes för mig är att mina underben/skenben inte mår så bra när jag springer så mycket (inte särskilt mycket) som jag önskar. I våras krånglade mitt vänstra ben som tvingade mig till uppehåll och nu på sistonde så är det höger ben.
Jag har provat voltaren, liniment, stretching samt olika rehabövningar men det försvinner liksom aldrig.
 
Jag tänkte: Jag chansar väl och ser vad ett vadskydd av backontrack kan göra. Deras produkter har en slags keramisk tråd/material som skall reflektera kroppens egna infraröda strålning och därför snabba på återhämtningen. 
Nu i veckan kom det och jag har använt det ca 2 ggr/dag. Ca 2h på morgonen och lika länge på kvällen och nu skall jag verkligen inte ropa hej än men fasiken....Det borde göra ondare i mitt skenben efter gårdagens pass.
 
Gårdagens träning
Var mest sugen på ett långt trail-pass men saker och ting ändrades så jag bestämde mig för att testa Tysslinge runt. En liten fågelsjö här i närheten. Anledningen till ett distanspass på grus/asfalt istället för skogen berodde på att jag då kunde överlämna en tom vattenflaska till en cyklist som mötte upp längs vägen.
Sagt och gjort. Kom iväg lite senare än planerat men ändå kl 19:45 vilket är okej så länge det är före kl 20.
Mötte cyklisten efter ca 6 km och sen sprang jag vidare svagt utför ner till bottre änden av sjön. Kändes bra första 10 km.
 
Sen vid 15 km kom tröttheten som en chock. Vet att jag tänkte "redan". Det var kanske beroende på att jag vid ca 11-12 km möttes av kraftig motvind för jag kan annars inte förstå den pulstopp jag har där på grafen.
 
Stannade och tog de 65 extra kalorierna jag hade med mig i form av en frukstång. Körde vidare i ca 5-fart men vid 17-18 km kände jag att jag var tvungen att sänka tempot. Det kändes som en evighet innan jag var framme vid Gräve-vägen och tanken på att ringa efter hämtning infann sig flera ggr. Men jag är rätt duktig på att plåga mig så jag slet mig hemåt men som synes så blev det några stopp där jag utbrast " nej fy fan" och gick en kort sträcka innan jag stapplade på hemåt.
Med ca 700 m kvar hem så gick jag en slags walk of shame mellan villorna här i Latorp. Jag stängde av pulsklockan och gick med hängade huvud resten av sträckan hem som en slags nedvarvning som knappt behövdes. 
Skithungrig så öppande jag kylskåpet, tog en talrik kvarg med lite branflakes och nötter. Kände rätt snart att jag var kall så en lättöl följde med mig in i den varma duschen. Klockan var vid det här laget över 22:00 vilket är brytet för mig om jag skall orka upp kl 04:45 nästa dag.
Gick och la mig utan att ha fått upp värmen i kroppen ordentligt.
Vaknade knappa timmen senare med ett tydligt illamående. Hann tänka ett tag om det var läge att somna om eller inte. Valde att skynda mig till toan istället där både öl och kvarg kom fram i en antiperistaltisk rörelse :-)
 
Somnade en stund senare. Vakna oförskämt pigg 04:45 och känner oförskämt lite i benen idag.
 
Vilat benen idag men imorgon hoppas jag hinna få till ett pass på fm.
 
Med tanke på att jag redan sprungit över 40 km denna vecka så har jag förväntat mig mer smärta/ömhet i mitt högra skenben men det har inte dykt upp. Bacontrack själva säger att dess positiva effekt kan dröja upp till 10 dagar men jag undrar om jag inte redan känner av effekten. Placebo eller inte. Jag verkar kunna springa iaf.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback