cykelola

Först o främst vill jag tacka alla för stärkande kommentarer på både facebook, sms och här på bloggen. Ni är verkligen många som lider med mig men ni ska samtidigt veta att jag inte låst in mig i städskrubben och äter lyckopiller.

 

Känns som det är flera saker som hjälpt mig att tackla detta besked. Först o främst kom ju den första chocken tidigt i våras då själva stoppet i artären kom. Sen följde en utredning där man oxå hann fundera en del vad som var fel. Sen kom beskedet i somras på VAD det var som var fel. Efter det så har jag som sagt hoppats på operation som jag trodde skulle lösa allt.

Sen kom beskedet i förrgår om att jag verkligen kunde glömma det här med cykling framöver.

Sen är det höst och cykelsuget är väl mindre än om jag hade fått reda på detta på våren.

 

ELLER så är det så att jag inte riktigt tagit in beskedet än och tror fortfarande jag kan cykla till våren. Eller kan o kan...Klart jag kan men får inte är väl det rätta uttrycket.

 

Fått flera tips på alternativa idrotter/aktiviteter och det har jag inga problem med. Att hitta alternativ alltså. Några tycker att jag kanske borde kolla med fler läkare och få det bedömt igen men så här är det: Det är alltså ingen vårdcentralsläkare som har jag pratat med utan verkligen en specialist på området. Kärlkirurgen på USÖ har ett gott rykte i sverige och är duktiga på sitt område. Jag har ingen anledning till att misstro honom även om jag önskar att hans besked inte hade varit så hårt mot mig som cyklist.

 

Låt oss prata om nåt trevligare. Jag får ju trots allt springa och igår hade Nature running ett jippo där man skulle springa flest varv på en 2,3km långt motionsspår under 60 minuter. Spåret var Solfjäderns motionsspår i Adolfsberg.

Startavgiften på 50kr/pers gick direkt till cancerforskningen och jag, Sara och Nora i joggingvagnen anmälde oss. Totalt var det ca 10-12 pers som trotsade mörker och duggregn.

Vi höll ett relativt lågt men lagom tempo på dryga 16min/varv men på det tredje varvet tyckte Sara att det fick vara nog. Klokt beslut då hon hade haft känningar runt knäna hela det tredje varvet. Vid varvningen släppte jag joggingvagnen och gav mig själv ut på mitt fjärde varv. Då jag slapp skjuta en vagn framför mig så kändes som jag sköts iväg och allt gick väl bra i ca 1 km. Sen var mitt vänstra ben TOKstumt och jag kämpade mig i mål på 11:41 på det varvet. Snittade på 95% av maxpuls hela det varvet.

 

Känns ändå rätt okej idag i benen. Löpning får det bli. Premiärsprang dessutom mina Icebug-skor. Inte för att dubb var nödvändigt igår men ville testa dom. Inga skor jag skulle springa distans i men så fort det blev lite ojämnt underlag var dom sköna.

 

 

För att lättare kunna tänka på annat än det tråkiga kärl-beskedet ska jag ikväll gå ut och lyssna på Danko Jones som spelar i stan. Fick dessutom reda på att efter dom går Måns Zelmerlöw upp och kör ett gig. Otippad blandning men inte mig emot. Kommer att bli en tuff dag imorgon.

 

 

 

Jag har flera ggr bloggat om att det vore kul om bloggen fick fler än 100 unika besökare på en o samma dag. Idag har än så länge 565 st varit här. Ni är så skadeglada :-)