tillbaks på ruta 1
Imorse kände jag mig faktiskt vältränad. Gick omkring i vår varma lägenhet i bar överkropp och spände mig lite framför spegeln och kände mig nöjd med hälsan. Jättelöjligt jag vet men det är sånt man gör när ingen ser liksom.
Efter kvällens högintensiva backintervaller där jag blev avhängd i 3 av 4 intervaller så känner jag mig så där skönt fet och otränad igen.
Tack så jävla mycket Thomas Jansson!!
:-)
Dagen har mest bestått av promenader med Nora och sen öppna förskolan med sång och med ett barn som idag inte alls var rädd för de andra ungarna. Nora börjar bli modigare och ta tillbaka de leksaker som nån annan (Rut eller Sivan) snor. Framsteg.
Dessutom fick jag nåt infall och bjöd på fikabröd.
Kvällens träning
Jag skulle ju möta upp lite starka åldringar vid kl 17:30 var det tänkt men Sara blev så försenad från Universitetet så jag fick trampa iväg själv nästan en timme försenad. Jag stod beredd i hallen när hon äntligen kom hem så det blev typ överlämning av unge sen drog jag ut.
Jag hade ju varit motiverad för högintensiva backintervaller bakom Frösvidal sen igår så jag trampade dit i solnedgången. Vackert, varmt o fint.
När jag kom upp till "grustagen" så skulle precis Björta, Martintrampar och Thomas Jansson köra deras 4e och sista intervall och jag trampade ifrån dom på motivation. Ja det måste ha varit så för jag var väl övertänd eller nåt för jag brände mig lite där tror jag.
När vi alla rullade utför så drog Martin o Björta hemåt men Thomas gjorde mig sällskap på ännu en intervall. Här kände jag att jag vilade lite för kort för att vara 100% fräsch men va fan. Mosade på hyffsat men det gjorde Thomas oxå. Ja han hängde av mig på sista krönet oxå.
Nåja på`t igen. Min tredje, hans 6e.
Nu blev det aldrig nån match ens. Jag fick slå ner på lillklingan och se hans stora rygg klättra ifrån mig. Kollar man in min pulsfil så kom jag inte riktigt upp i puls här heller. "bara 91% av maxpuls mot de andra 94-95%.
Den sista intervallen kändes faktiskt rätt bra och jag trodde att hans 6 stycken tidigare intervaller skulle ta ut sin rätt i kombination med min goa känsla skulle göra mig till vinnare men fan heller. Med ca 100 meter kvar gjorde han nån omöjlig ökning och seglade ifrån mig.
Här finns inga undanflykter utan det är bara att lätta på hjälmen och säga Fan vad stark du är!
Jag missade att markera den 3e intervallen på pulsklockan men nr 1, 2 och 4 hade tiderna 4:23, 4:40 och 4:52. Tyvärr så minns jag Back in da days att jag körde denna under 4 min. Piss!!
Imorgon em så har vi lite barnvakt så då skall jag och sara cykla ihop. Fy fan vad jag ska hänga av henne då. Nån slags hämnd måste jag ju ta :-)
Kommentarer
Trackback