cykelola

Jag var yngst i kvartetten som ibland kallar sig själva för prostata-gruppen. Undra om det är slumpen eller åldern som gör att det oftare o oftare är en läkare med när vi kör? :-)

Vi hade inte umgåtts längre än några minuter innan sexskämtet haglade men under passets gång var vi något seriösare och pratade relationer och åldern på våra syskon och respektive. En hade en fru på 38. Låter otäckt gammalt :-)

Vi körde den superkända avslutningsrundan i skenet av våra pannlampor. Den var hyffsat uppkörd av enduromotorcyklar men det var nästan bara bra för de hade gjort rivmärken på de större isfläckarna så man tordes köra över dom.  När det gäller stigcykling så känns kroppen bra och framförallt cykeln. Idag när det var så mkt frusna ojämnheter så upplevde jag hjulen som flexiga. På ett bra sätt. Inte så styva, stötiga som de Mavic eller fulcrum-hjul som jag har närmast att jämföra med.

På några ställen skedde det fartökningar. Cykelmekanikern stod väl för nån och jag var inte oskyldig till en annan.

När vi äntligen nådde Lillåns motionscentral så trodde väl jag att vi skulle rulla hemåt men det var då det riktigt intensiva började. Det trissades till spurt. Inte en eller två utan blev det inte 5 eller 6 spurter?? Jag klämde iaf till på två av dom och efteråt var syran ordentlig i bena och detta pass sitter nog kvar imorgon.

Kul. Intensivt och roligt.

Ett perfekt pass alltså.