cykelola

Jag hade denna morgon möjligheten att få träna när mina två tjejer tog sovmorgon. Sara hade bara en info-träff på universitetet på förmiddagen så jag visste att jag skulle hinna med spinningpasset kl 7 som min kompis Malin håller i. Då skulle jag ju oxå hinna prata 0,5 minuters skitprat med henne (social grej var det ja)

Hon har ett skönt upplägg på sitt pass. Eftersom det är så tidigt så skulle jag (o säkert många fler) ha svårt med en instruktör som peppar, tjoar och skriker direkt från start. Malins pass börjar lugnt, hon låter lite seg och morgontrött själv faktiskt. Men det tar sig. Ca 10 min in i passet är hon och alla andra lite piggare. Inne i konditionsblocket kör de flesta ganska hårt och hon peppar på gruppen och de avslutande låtarna peppar även deltagarna varandra och alla ger järnet.

Så även jag.

Jag minns vid ett tillfälle för många år sedan när jag tränade korta intervaller i klubblokalen. tror jag körde 15/15 eller kanske 30/30 intervaller och till slut mådde jag så illa att jag trodde jag skulle spy. Den gången kastade jag mig av cykeln och sprang mot det öppna fönstret men jag spydde aldrig.

Imorse under spinningpasset kändes kroppen seg. Kanske var det dålig dagsform, kanske berodde det på den där jäkla vilodagen igår :-) Det har en förmåga att kännas kass efter en sån. Jag höll tillbaka lite under den första hälften av passet men ju närmaren finalen vi kom, desto mer mosade jag på. Jag lydde inte alltid Malins order om övningar och motstånd men jag lovar att jag fick träning ändå.

Under den sista låten kördes 3 30 sekunders intervaller och jag lade ner armbågarna på styret och öste på som en tempocyklist. Inte om man hade mätt watten på hojen för då motsvarande jag säkert den tjocka tanten på raden framför mig men jag öste iaf på.

När den sista intervallen var klar, reste jag upp överkroppen och det var då den kom. Den bekanta känslan av : jag måste spy. Jag trodde verkligen jag skulle kräkas så jag tog min tröja som hängde på styret och höll den i handen om olyckan skulle komma upp kunde jag iaf dämpa den men ett klädesplagg. Jag satt med öppen mun och djupandades och väntade på A/ kräk B/ att kroppen skulle jobba undan väte-jonerna så jag inte skulle vara så kemiskt sur.

Det sistnämnda funkade som tur var men idag var det nära.

Härligt att pressa sig så en fredagmorgon kl 07:35 :-)