Känd Iron maiden-låt

När jag var liten (mindre) så var jag ganska mörkrädd. Jag gick varje skoldag vår grusväg på ca 700 meter från vår bonngård ut till riksvägen där skolbussen kom och hämtade mig. På sommarhalvåret gick det väl bra men när höstarna kom så var jag ganska rädd många gånger. Vet inte hur många gånger jag lyst med ficklampan på konstiga skuggor eller buskar i tron att det stått någon eller någonting där. Ibland lyste jag inte ens utan bara sprang tills jag tyckte jag var i säkerhet. Vet inte vad som skapade denna rädsla. Vet dock att jag numera känner mig rätt säker i mörkret. Se dagens träning längre ner.
Idag var det nästan en försmak av arbete. Imorgon börjar jag ju jobba igen efter 5 veckors pappaledighet men jag smygstartade idag genom att ta mig till firman strax efter kl 7 imorse för at låna en bil. Jag hade lovat svärmor att vara flytthjälp. Hoppas betalningen kommer i mat & öl som det är utlovat.
Att vara flyttkarl är ganska roligt men jobbigt. Från den lägenhet som skulle lämnas var det enkelt, typ en trappa, men dit allting skulle var det 2,5 våning upp i spiraltrapp. 3 lass med möbler och kartonger kändes till slut i benen. En trötthet som satt kvar innan det var dax för...
Dagens träning
Lagom till mörkrets inbrott och till svagt duggregn tyckte jag det var dax för ett löppass. Tyvärr har jag för få träningskompisar på löpsidan ( jag och jobbarkompismats verkar aldrig få till det numera) och vem vill hänga med ut i mörkret och i skitväder förresten? Då jag var sugen på ett så kallat dyngpass och tyckte att jag sprungit här på Norr så många ggr tog jag bilen och åkte västerut. Lagom i Karlslund så funderade jag på om inte deras 15 km spår skulle räcka. Ville jag ha mera kunde jag väl skarva på med nåt kort varv. Men NEJ. Jag svängde aldrig av där utan fortsatte mot Garphyttan. Jag tänkte lite så här: Nu har jag verkligen chansen att få till det där dyngpasset så gör nu inget halvdant.
Jag parkerade vid Pizzerian, sprang upp på röda stigen bakom den gamla skolan (eller vad det nu har varit) och upp till toppen av storstenshöjden. Ner och upp liftgatan, samma sak igen, ner och sen upp på baksidan innan det blev ner till Ånnaboda sjön och ner till bilen igen.
Lite suuntosiffror:
Duration
1:19'50.3
Peak heart rate
172 bpm
Average heart rate
156 bpm
Minimum heart rate
97 bpm
EPOC Peak
241.9 ml/kg
Training Effect
5.0 - Over-reaching
Calories
1154 kCal

Distance
13.18 km
Maximum speed
19.80 km/h (3'01 min/km)
Average speed
9.91 km/h (6'03 min/km)
Highest point
419 m
Lowest point
238 m
Ascent
516 m
Descent
503 m
Ascent time
0:29'28
Descent time
0:17'24
Flat time
0:32'58


Ju fler löpare jag umgås med detso mer hör man kilometertider. Typ " ja körde i 4:13 fart" eller "nu kör vi i 5 fart" osv. När det gäller ett sånt här pass som jag just gjorde så skiter jag i kilometertider what so ever. Det spelar liksom ingen roll när man småtrippar/halvgår uppför en liftgata på 91% av maxpuls tycker jag.
Nu skall jag kolla på tv med familjen. Ja dom är vakna båda två.
Angående rubriken: Vilken låt tänkte ni på?



Kommentarer
Postat av: Sara

Fear of the dark - såklart!

Postat av: Ola

Så klart? Finns kanske fler än den...

2011-10-31 @ 00:27:29
Postat av: Mamma Milla

De men det första du skrev, om är du va liten och rädd, det är så jag käner mig varjeEftermiddags pass i grävmaskinen, vägen från maskinen till bilen känns mörk och läskig,och väldigt låååång.

Kaxig på dagen, men mindre tuff i mörkret :P

2011-10-31 @ 07:43:19
URL: http://lillamochhulkenh.blogg.se/
Postat av: Magnus, VCK

Om det inte är Fear of the dark är det givetvis "The loneliness of a long distance runner" från Somewhere in time.

2011-10-31 @ 11:11:41
Postat av: Ola

Åh ja tänkte mer run to the hills :-)

2011-10-31 @ 12:40:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback