cykelola

Jag har ju haft möjligheten att ha B-spons i flera år. Jag minns alla mina cyklar som jag har tävlat på: 1:cyclepro (stöldgods tror jag det var) 2: cyclepro ultralite från Norra. Åh vad jag längtade efter den. Prissänkt från 23 till 20 tusen. Den krashade ca en månad innan SM 2003. Sen blev det cykel nr 3 Avanti. Tror nästan hela Almby IK körde Avanti där ett tag. Cykel 4-7 när det gäller mtb har varit Focus-hojar och det var där B-sponsen kom in i bilden. De två första var i alu och de två sista var i carbon.

Den sista: Focus extrem beställde jag i januari 2008 och jag väntade o väntade ända tills i augusti då den dök upp. Alltså i slutet av säsongen vilket gjorde mig mindre glad. Att det sen dök upp två sprickor i bakstagen efter ca 2 veckors användning förstärkte bara min känsla för då trodde jag att reklamation på ramen skulle göra mig cykellös ett tag. Dock fick jag grym hjälp av Per Hellmèn och skiftet tog ca 24 timmar.

Nu är det så att den cykeln har hjälpt mig till framgångar och den innehåller nog mest minnen av alla mina cyklar och idag gick den i graven. Borta. Såld. Och det känns redan tomt här hemma.

Jag önskar att alla fick uppleva ett sånt race som jag fick/hade då. Mina egna förväntningar, nervositet, tuffast möjliga motstånd, vinst! Detta är det lopp jag minns allra bästa tror jag av alla race jag kört. Jag berättar gärna om alla känslor och minnen från denna dag om nån vill veta.

Lite kuriosa om dess nuvarande ägare. En farbror som passerat 70-sträcket och han köpte sig sin första mtb!! Han var en erfaren racercyklist som nu ville prova mtb :-) Riktigt roligt är ju oxå att han kommer att säga att han köpte den av en framgångsrik ungtupp. Alternativt pojkspoling :-)

Idag var det alltså dax för långpass med Örebro AIK. Tysslinge runt skulle de springa och den är 28 km.

Det var ett erfaret gäng som jag hamnade i på 8 löpare. Där snackar man träningsupplägg, pb-tider och hastigheter. Man säger inte " nu springer vi i  ca 4:30 fart" nej det räcker med " nu e de 28". Då vet alla direkt (utom jag) att vi springer i 4:28 fart.  Exakt skall vara exakt.

Mina ben kändes bra till ca 15-16 km då jag kunde börja ana lite trötthet. De flesta i gruppen hade vätskebälte med sig men inte jag. Jag hoppades på att jag druckit upp mig tillräckligt mycket innan passet. Vid 16 km tog jag iaf en halv liquid i farten för vi stannade aldrig under passet. Undrar hur man gör om nån måste ha pissepause? När vi hade sprungit ca 19 km vände vi hemåt och fick medvind vilket märktes på tempot. Vi körde resterande 8- 9 km med ett snitt på ungefär 4:30-4:40 fart och totala passet höll en snittfart på 4 min och 48 sekunder per kilometer. Tryckte resten av enervits liquid vid 23 km men det var allt jag åt under passet. Förvånad att fettförbränningen funkade så bra. Den julmust jag hade med mig i väskan smakade underbart i omklädningsrummet. Efter ett sånt här pass behövs det ingen stor belöning.

När jag hade duschat och kommit hem så var mina ben halvdöda men det har inte blivit värre vilket är skönt. Jag behöver sånna här pass om jag vill lyckas på AXA fjällmarathon nästa år. Dock är det ju sjukt vad Emelie Forsberg tränar tufft. Ni vet damsegrarinnan i år. Häromdagen sprang hon 40 km i fjällterräng där hon klättrade 3400 höjdmeter. Idag skulle hon visst springa 85 km. Hon kommer bli så knäckt när jag slår henne nästa år :-)

Tjing