Som en gammal man
Nu har jag en ursäkt till varför det inte blir några bilder. Glömde kameran i Åre och nu är den i en bil på väg ner mot Skåne. Får se hur och när den kommer hit.
Racerapport Fjällmarathon 2011
Jag kände mig i form i år. Jag har hållt igång löpningen hela tiden och fått till långpass. Jag gick ut hyffsat lungt och lyssnade på kroppens signaler som var de enda signalerna jag fick då jag hade beslutat mig för att köra utan pulsklocka i år.
Uppe på Välliste topp, ca 6 km tror jag, hade jag i år 51;31. För två år sedan hade jag 57 min. Utför därifrån så märkte jag åtminstonde en sak som jag hade förbättrat. MIn förmåga att springa just utför. Jag tog ikapp flera placeringar utan att ta i särskilt mycket. Vid första vätskestationen vid 16 km hade jag i år 1:33 mot 2009 års tid på 1:37. Jag noterade oxå att min första mil gick på 1:06 och sen efter två mil hade jag tiden 2:07 så långt var jag nöjd med känslan i kroppen men det var ungefär där som de små svackorna kom. Bitvis kunde jag lufsa/jogga för att bara 10 min senare kunna springa. Lite irriterande men där ute i norrlandsbushen var det bara att gilla läget.
Vid stationen vid 27 km, där jag bröt förra året, stannade jag nån minut och pratade med Thord och Anna-Lena. Två trevliga Åre-bor som var delar av den sparsamma publik som följer detta marathon. Till denna station hade jag 2:53 och det kändes bra och jag var nöjd med det tempot.
Vid denna station satt även mtb-cyklisten Niclas Andersson från kolmården. Han ville göra en bra delsträcka från denna station till nästa vid 35 km för det fanns ett specialpris att vinna.
Jag fyllde camelbacken och börja gå bestämt uppför och min kroppskännedom sa mig att jag låg på ungefär tröskelpuls, (eller kanske något under) genom att bara gå. Det är verkligen vertikalstigning i 2 km innan det planar ut men är fortfarande brant och jobbigt uppför. Dessa 8 km mellan de två stationerna tog mig 1 timme och 22 min. Ni förstår att det inte är en asfalterad raksträcka då. Vid två tillfällen satte jag mot mot nån sten och vilade och kollade på det glesa koppel av löpare (vandrare :-))
Mitt på fjället började jag höra motorljud. Jag slängde en blick över axeln men såg först inget. Ljudet tilltog och jag vände mig om och fick se en helikopter som flög över oss på ca 20-30 meters höjd och filmade. Häftigt ! Hoppas mycket på de bilder och filmer som snart kommer ut på Vertex hemsida
Inte mycket senare såg jag dessutom en ren som korsade vår löpsträcka. Sånt glädjer en
Väl uppe var jag jäkligt slut och satte mig och väntade på en espresso och åt lite godis. När jag satt där kom först Erik Malm från Karlslund och strax där efter kom Niclas A. De lämnade vindskyddet strax före mig och jag slet mig vidare. Det tog mig ca 10 min innan jag kände hur det lossande lite och energisvackan byttes mot en energitopp. Jag närmade mig Erik och i utförslöpningen passerade jag honom och tog några löpare till.
De sista 3 km är grusväg som går ganska brant ner mot Vålådalen. Jag kände hur denen nästan flög fram och jag ignorerade smärtan i varje fotnedslag. Kilometrarna 40-42 gick på ca 7-7,5 min och jag såg Niclas bekanta rygg närma sig :-) När jag hade ca 5 meter kvar till han så vänder han på huvudet och får se att det är jag som närmar mig. Han flinar. Vi ligger sida vid sida men ingen säger något. Jag bibehåller nog min fart eller så sänkte han sin fart. Oavsett så får jag en lucka som långsamt växer.
Jag kommer i mål på tiden 5:06 på placeringen 46. Såg idag i resultatlistan att det var 203 löpare som tog sig i mål. Jag är inte 100% nöjd med tiden men samtidigt var det blött, lerigt och tungsprunget i år. Samtidigt vet jag inte om det håller som ursäkt för den där Andreas Svanebo sänkte banrekordet med 14 minuter. Från 3:54 till 3:40. Han verkade tydligen inte ens trött efter sin målgång men samtidigt sa han att han aldrig varit i bättre form. Räknar man ut hans kilometertid mot min så höll han 5 min/km och jag snittade på 7 min/km. Å andra sidan funkar det inte att försöka hålla nån viss kilometertid på vertex fjällmara för det är ca 3 km grusväg, en hel del mosslöpning, flera kilmeter med svårlöp stenterräng och resten är stig eller vandringsled.
Annars så finns det mycket att berätta men nu börjar det bli långt detta. Har träffat och umgåtts lite med Cecilia Kalla. Charlottes syster. Hon var rolig.
Satt brevid en kille på tåget mot Åre som luktade så mkt rök att när någon gick förbi i gången så kom det vindpustar som kunde orsaka sotarlunga.
På resan hem idag träffade jag den hitintills trevligaste medpassagerare någonsin. En kvinna/dam runt 60 års åldern och vi hade massor och prata om.
Och inte helt oväntat går jag som en gubbe i hennes ålder idag.
Hittade nån bild i mobilen som ni får nöja er med
I denna lilla stuga bodde jag mellan fre o lördag. Tack snälla familjen Wiklund ni är så snälla. O roliga.
Utsikten från stugan går inte av för hackor...
Med Åreskutan i bakgrunden
Hej hopp på ett tag
Kommentarer
Postat av: Niky
Nästa år då j...ar.
(om jag läkt ihop?)
Postat av: Tord
Jäkligt bra jobbat Ola!! O slutar du vara så jäkla social under loppet så kan du nog kapa 10-15 minuter ;) Springer du nästa år igen?
Postat av: ola
ja du tord. nån minut går väl o kapa men inte prata vi så länge va ? :-)
nästa år hoppas jag att både jag, sambon, du, mats o massa andra vänner står på startlinjen. Törs du?
Trackback