skidpremiär!
Jag var varken tidig eller bra men idag blev den iallafall av. Skidpremiären på mina slitna Salomon.
Jobbarkompismats kom och hämtade mig så åkte vi till Karlsunsspåren där vi till vår glädje inte var själva. Nä vi trodde vi skulle få spåra men det var många motionärer ute så det slapp vi. Mats har hunnit med 3-4 mil i vinter redan så jag tänkte han fick hålla farten och det gjorde han ordentligt. Vi bestämde oss för att köra milspåret.
Jag kände mig verkligen ringrostig i början och vid backarna efter ca 1,5-2 km så flåsade jag ordentligt för att hänga med honom. Att vi dessutom just där passerade några has-åkare gjorde ju att jag på ett så snyggt sätt som möjligt låg tajt bakom mats i backen.
Efter ytterligare några kilometrar säger han : "jag fick lite blodsmak där borta" "VA!!" svarar jag. "Tar du i så hårt alltså" flåsar jag fram. Då kommer ett svar som gör mig både lugn och lite gladare. " Ja jag kan inte åka mkt fortare"
Där har jag alltså slitit bakom honom i tron om att han bara är ute och mys-åker men det blev liksom ett skönt kvitto på att även han körde på ganska hårt.
Vi körde milen på 45 minuter men då hade vi gjort ett kort saft-stopp oxå. Det kändes rätt bra då tekniken sakta kom tillbaka på slutet av varvet. Vi (mest jag) bestämde oss för att köra ett varv till på samma varv och då tror jag det var någon av oss(inte jag :-)) som blev lite trött.
20 km blev det alltså på premiären och det känns oförskämt bra i kroppen. Satt just och funderade på om man skulle anmäla sig till Karlslunds IF`s teknikträning, om wadköpingsloppet, om snöpulsintervaller, sälenresa mm.
Imorgon väntas jobb, förmodligen har det med snö att göra.
Jobbarkompismats kom och hämtade mig så åkte vi till Karlsunsspåren där vi till vår glädje inte var själva. Nä vi trodde vi skulle få spåra men det var många motionärer ute så det slapp vi. Mats har hunnit med 3-4 mil i vinter redan så jag tänkte han fick hålla farten och det gjorde han ordentligt. Vi bestämde oss för att köra milspåret.
Jag kände mig verkligen ringrostig i början och vid backarna efter ca 1,5-2 km så flåsade jag ordentligt för att hänga med honom. Att vi dessutom just där passerade några has-åkare gjorde ju att jag på ett så snyggt sätt som möjligt låg tajt bakom mats i backen.
Efter ytterligare några kilometrar säger han : "jag fick lite blodsmak där borta" "VA!!" svarar jag. "Tar du i så hårt alltså" flåsar jag fram. Då kommer ett svar som gör mig både lugn och lite gladare. " Ja jag kan inte åka mkt fortare"
Där har jag alltså slitit bakom honom i tron om att han bara är ute och mys-åker men det blev liksom ett skönt kvitto på att även han körde på ganska hårt.
Vi körde milen på 45 minuter men då hade vi gjort ett kort saft-stopp oxå. Det kändes rätt bra då tekniken sakta kom tillbaka på slutet av varvet. Vi (mest jag) bestämde oss för att köra ett varv till på samma varv och då tror jag det var någon av oss(inte jag :-)) som blev lite trött.
20 km blev det alltså på premiären och det känns oförskämt bra i kroppen. Satt just och funderade på om man skulle anmäla sig till Karlslunds IF`s teknikträning, om wadköpingsloppet, om snöpulsintervaller, sälenresa mm.
Imorgon väntas jobb, förmodligen har det med snö att göra.
Kommentarer
Trackback