Aldrig för gammal att lära sig
Nu sitter vi äntligen här nere i södern. Igår åkte ju jag och Niclas 52 mil söderut med ett ganska bra snitt med 99km/h. Det finns cyklister som hade en mkt struligare resa från Falun och hit men Niclas och min gick problemfritt.
Vi mötte Patrik P & Maria i Mjölby för att få deras lägenhetsnyckel samt skvallra lite :-)
Det var minusgrader hela resan men vid ankomst till Lund så var det runt nollan. Vi inventerade Patriks whiskeyförråd lite innan vi lade oss och laddade för dagens crosstävling.
Jag gjorde ju cosspremiär i Jönköping utan förväntningar och krav på mig, från mig själv alltså. Då gick det skitbra mkt pga en väldigt lugn start där jag bromsades av andra åkare.
Idag ville jag visa att om jag gör tvärtom i starten så kan jag nog slåss om segern för mina två förväntade tuffaste motståndare för dagen ( Janne J och Mikael Carlsson) slog ja ju i Jönköping.
Starten går och jag hade tagit en plats i tredje startled men är snabbt uppe bland de 5 första. Några smarta kurvtagningar så ligger jag och mikael och slåss bakom Jannes hjul som tagit täten.
Det är just detta som jag nästan aldrig lyckats med genom mina år som tävlingscyklist: att gå ut hårt och sen öka. Nej det blir nästan som vanligt skulle man kunna säga. Som ett ankare, som en sten, som en liten liten gråsugga faller jag genom fältet. Det härliga banan som bitvis är riktigt seg pga mjuka leriga gräspartier blir onödigt tung. Benen skriker, jag försöker lätta upp mitt sinne och snackar lite med Oscar som står brevid banan som speaker. Jag sprängde mig alltså riktigt ordentligt och det lossnade bara lite grann så jag kunde hålla någorlunda fart genom tävlingen.
Med 2 varv kvar kommer Niclas ikapp och vi gör sällskap i knappt ett varv innan han regelrätt hänger av mig. Han kommer 11a och vad jag minns så var det ingen emellan oss så jag kom väl 12a då. Kanske okej i ett startfält med ca 30 st men inte okej om man siktar på pallen.
Imorgon har jag en ny plan. Eller en nygammal kanske man skulle säga. Som så många gånger förr tänkte jag gå ut lugnt imorgon. Jo det är sant!
Nu ska vi slappa ordentligt efter att ha sköljt upp alla sjukt leriga kläder, bytt bromsbelägg och lagat mat. Eftersom vi bor hemma hos en elitcyklist har vi naturligtvis hittat blodpåsarna i frysen så imorgon blir det åka av.
Vi mötte Patrik P & Maria i Mjölby för att få deras lägenhetsnyckel samt skvallra lite :-)
Det var minusgrader hela resan men vid ankomst till Lund så var det runt nollan. Vi inventerade Patriks whiskeyförråd lite innan vi lade oss och laddade för dagens crosstävling.
Jag gjorde ju cosspremiär i Jönköping utan förväntningar och krav på mig, från mig själv alltså. Då gick det skitbra mkt pga en väldigt lugn start där jag bromsades av andra åkare.
Idag ville jag visa att om jag gör tvärtom i starten så kan jag nog slåss om segern för mina två förväntade tuffaste motståndare för dagen ( Janne J och Mikael Carlsson) slog ja ju i Jönköping.
Starten går och jag hade tagit en plats i tredje startled men är snabbt uppe bland de 5 första. Några smarta kurvtagningar så ligger jag och mikael och slåss bakom Jannes hjul som tagit täten.
Det är just detta som jag nästan aldrig lyckats med genom mina år som tävlingscyklist: att gå ut hårt och sen öka. Nej det blir nästan som vanligt skulle man kunna säga. Som ett ankare, som en sten, som en liten liten gråsugga faller jag genom fältet. Det härliga banan som bitvis är riktigt seg pga mjuka leriga gräspartier blir onödigt tung. Benen skriker, jag försöker lätta upp mitt sinne och snackar lite med Oscar som står brevid banan som speaker. Jag sprängde mig alltså riktigt ordentligt och det lossnade bara lite grann så jag kunde hålla någorlunda fart genom tävlingen.
Med 2 varv kvar kommer Niclas ikapp och vi gör sällskap i knappt ett varv innan han regelrätt hänger av mig. Han kommer 11a och vad jag minns så var det ingen emellan oss så jag kom väl 12a då. Kanske okej i ett startfält med ca 30 st men inte okej om man siktar på pallen.
Imorgon har jag en ny plan. Eller en nygammal kanske man skulle säga. Som så många gånger förr tänkte jag gå ut lugnt imorgon. Jo det är sant!
Nu ska vi slappa ordentligt efter att ha sköljt upp alla sjukt leriga kläder, bytt bromsbelägg och lagat mat. Eftersom vi bor hemma hos en elitcyklist har vi naturligtvis hittat blodpåsarna i frysen så imorgon blir det åka av.
Kommentarer
Trackback