hej vad det går undan
Sitter här med tunga ben och glor lite på formul 1 och brevid mig ligger en het Sara. Jo hon är sjuk. Igen.
Idag valde jag ett oviktigt landsvägsrace istället för en möjlig medalj i svealandsmästerskapen i mtb men jag säga att mitt val gav mig mer nog både mer erfarenhet och träning än mtb. Jonas V, Andreas w, Niclas N och jag representerade Almby IK.
I bilen skrockades det en del om hur vi skulle köra och kanske det viktigaste var att ingen fick gå imål med pigga ben. Även om ingen skulle få framskjutna placeringar så skulle det köras aktivt och vi skulle få ett grymt bra pass i sadeln. Det skönaste citat kom från sportchefen Nilsson" Det bästa är om man skickar på så hårt de sista 1000 metrarna att man sen knappt orkar ta sig i mål"
Racerapport
Mina tre klubbkompisar har ett grymt slätdrag, eller tryck i pedalerna om man säger så, som imponerar på mig som normal skogsåkare. De tre mosade på från tidig start och satte fart på tävlingen där vi var runt 40-50 startande. Jag själv väntade till slutet av det första varavet av fem då vi kom till den brantare backen av två på det 17 km långa varvet. Där mosade jag på allt jag hade och kände en bit upp att höll på att bränna mig och slog av lite. En blick över axeln så såg jag att jag skaffat en riktigt bra lucka till klungan och jag trummade på en bit. Plötsligt kom det tre åkare ikapp mig och vi började gå runt med korta förningar men redan när jag tagit vind två gånger kände jag att jag inte skulle kunna gå med dem och släppte dem för att ramla ner i klungan igen.
Sen finns det massor av händelser som jag skulle kunna skriva om men tar dem kortfattat istället: Nilsson har snygga flaskställ men de kan inte hålla i hans flaskor. Han tappade en och bröt loppet senare när han var torr. Andreas Stack ut på en solokörning med sina 808:or ett tag men fick aldrig någe hjälp och blev inhämtad. Jonas var sällan långt ner i klungan utan satte fart på den mest hela tiden. Alltid när dessa tre herrar gick upp i spets så bildas en längre koppel med åkare bakom dom pga av hastigheten. Det vet jag för jag satt själv i detta koppel och led :-)
Soloseger?
När klungan var samlad och vi befann oss vid den näst sista backen med ca 7 km kvar så attackerade jag från gruset utanför väggrenen i sant mtb-manèr och kom iväg själv. Hade jag haft lite av det slätdrag som mina klubbkompisar besitter kunde jag nog ha hållt undan åtminstonde till den avgörande sista backen men nu blev jag inhämtad strax innan och hade inga krafter kvar för att följa med det som var kvar av startfältet uppför backen den sista gången upp mot mål.
Jag tycker alla vi fyra (även Nilsson innan han bröt) spände bågen, gasade så gott vi kunde, satte fart på racet osv. En grymt rolig men hård dag.
Nu skall väl laget Sportklungan.se ökas i antalet åkare och trimmas in lite extra för det snackades om flera race innan crossäsongen är här.
Idag valde jag ett oviktigt landsvägsrace istället för en möjlig medalj i svealandsmästerskapen i mtb men jag säga att mitt val gav mig mer nog både mer erfarenhet och träning än mtb. Jonas V, Andreas w, Niclas N och jag representerade Almby IK.
I bilen skrockades det en del om hur vi skulle köra och kanske det viktigaste var att ingen fick gå imål med pigga ben. Även om ingen skulle få framskjutna placeringar så skulle det köras aktivt och vi skulle få ett grymt bra pass i sadeln. Det skönaste citat kom från sportchefen Nilsson" Det bästa är om man skickar på så hårt de sista 1000 metrarna att man sen knappt orkar ta sig i mål"
Racerapport
Mina tre klubbkompisar har ett grymt slätdrag, eller tryck i pedalerna om man säger så, som imponerar på mig som normal skogsåkare. De tre mosade på från tidig start och satte fart på tävlingen där vi var runt 40-50 startande. Jag själv väntade till slutet av det första varavet av fem då vi kom till den brantare backen av två på det 17 km långa varvet. Där mosade jag på allt jag hade och kände en bit upp att höll på att bränna mig och slog av lite. En blick över axeln så såg jag att jag skaffat en riktigt bra lucka till klungan och jag trummade på en bit. Plötsligt kom det tre åkare ikapp mig och vi började gå runt med korta förningar men redan när jag tagit vind två gånger kände jag att jag inte skulle kunna gå med dem och släppte dem för att ramla ner i klungan igen.
Sen finns det massor av händelser som jag skulle kunna skriva om men tar dem kortfattat istället: Nilsson har snygga flaskställ men de kan inte hålla i hans flaskor. Han tappade en och bröt loppet senare när han var torr. Andreas Stack ut på en solokörning med sina 808:or ett tag men fick aldrig någe hjälp och blev inhämtad. Jonas var sällan långt ner i klungan utan satte fart på den mest hela tiden. Alltid när dessa tre herrar gick upp i spets så bildas en längre koppel med åkare bakom dom pga av hastigheten. Det vet jag för jag satt själv i detta koppel och led :-)
Soloseger?
När klungan var samlad och vi befann oss vid den näst sista backen med ca 7 km kvar så attackerade jag från gruset utanför väggrenen i sant mtb-manèr och kom iväg själv. Hade jag haft lite av det slätdrag som mina klubbkompisar besitter kunde jag nog ha hållt undan åtminstonde till den avgörande sista backen men nu blev jag inhämtad strax innan och hade inga krafter kvar för att följa med det som var kvar av startfältet uppför backen den sista gången upp mot mål.
Jag tycker alla vi fyra (även Nilsson innan han bröt) spände bågen, gasade så gott vi kunde, satte fart på racet osv. En grymt rolig men hård dag.
Nu skall väl laget Sportklungan.se ökas i antalet åkare och trimmas in lite extra för det snackades om flera race innan crossäsongen är här.
Kommentarer
Postat av: Nilsson
Det där var väl kul! Räknar med att du hakar på till Västerås/Ramnäs oxså :)
Trackback