cykelola

Här är en ung talang på andraplatsen. Hon bär dessutom Almby IK:s tröja. KUL!!

Igår testade jag mtb:n för kommande tävling i krasskantri, de e samma diciplin som crosscountry men det uttalas annorlunda på en del tävlingar i västgötacupen. Efter mitt lilla mtbtest så fick Tina något infall och bjöd ut mig på resturang. Pacos hade tex-mex buffè och vi tog var sitt glas rött till det. Kall öl passar nog bättre men vinet var gott iallafall. Tror inte det hade med maten att göra men jag vaknade idag med en sån där mysko känsla i halsen. Lite så där att " åh nej nu håller jag på att bli sjuk"-känsla. Har lärt mig att ignorera denna känsla samtidigt som jag ändå dricker och äter lite extra mycket nyttigheter då.
Idag var det ju dax för tävling i Kvänum. 1:a Maj-loppet gick av stapeln och banan påminner ganska mycket om vår egna bana här i Örebro. Vi var tre Almbyiter i bilen. Sara, Tina och jag. Det kvinnliga pratet i bilen skapade skavsår i öronen men resan hem var tystare för då hade de fått shoppa och hade en del klädkataloger att glo i.
Redan under uppvärmningen så kände att pulsen var lite svårjobbad men jag fick en ändå en kanonstart på loppet. På det första varvet avancerade jag upp till en gissningsvis 5 plats och allt kändes hur bra som helst. På mitten av det andra av 4 varv hände nått. Tror det kallas mjölksyrachock och den här var ordentlig. Jag släppte förbi två cyklister och funderingarna på att bryta tävlingen började ploppa upp i huvet.
 Jag har själv skrivit en artikel till klubbtidningen där jag tog upp just det här med att INTE bryta en tävling. Det var lite med den i bakhuvet som jag fortsatte att trampa längs banan men i ett mycket lägre tempo samtidigt som jag tänkte att jag har 4 tävlingstarter till nu i helgen så visst sjuttsingen kunde väl jag kliva av loppet. På slutet av det varvet så ser jag framförvrande cyklist och jag är ju inte så långt efter trots mitt eget nedtvingande fart. Jag prövar att öka lite och känner att den värsta syran är borta. Jag klipper om de två cyklisterna som jag ganska nyligen har släppt förbi på det näst sista varvet och kan köra på i riktig bra fart på även det sista. Jag skymtar även nummer fem i Elitklassen men jag lyckas aldrig nå han utan blir sexa. Att det sedan bara är fem priser svider ju lite då det ligger något roligt i att få gå fram till ett prisbord och välja pris. Som man gjorde när man tävlade som barn.
Jag är ju förresten som ett barn. 30 fyller jag ju inte förrens på torsdag. Då blir det smörgåstårta, kaffe, öl, läsk, kakor, bullar mm. på norrbackavägen 4.
Tina kom på en femteplats och Sara på en andra. Båda var nöjda med dagen medans jag bara är halvnöjd. Dessutomhar jag nu en läckande framgaffel :-(

Imorgon sticker vi till Karlstad för att köra Hammarö 3-dagars. Uppdateringen därifrån kan komma att variera men annars så blir det ordentlig och utförande nästa vecka. Imorgon ska jag fota den där kanonen från 1600-talet.

Chipp!