cykelola

Här syns mina två jobbarkompisar men mina två kollegor är inuti vagnen.

I torsdags var det långa intervaller på schemat och de funkade riktigt bra för jag hittade den där "sweet spot" nivån igen där det känns gott-ont i benen men pulsen ligger där den ska. Jag återupptäckte dock att vid tröskelpuls så krånglar pulsklockan som mest eller så är det på den nivån som jag får flest extraslag på hjärtat för det är en riktig bergodalbanan under intervallerna.
Igår sken solen och jag ikapp på jobbet. Det var nämligen dax för att byta röjsågen mot motorsågen och börja fälla träd av modellen större. Det är något särskilt (manligt) med att kapa, kvista och fälla träd. Undra om det kan vara den där destruktiva känslan av braket när grenarna bryts mot marken??
Inte långt från vår arb.plats så finns det ännu ett exotiskt djur som går och betar. Jag har ju tidigare hälsat på kameler så nästa vecka ska jag fota dessa så får ni se vilka exotiska djur vi har här i Närke.
Klicka på bilden för större djur
Vi jobbade som vanligt på fredagarna bara till klockan 13 och eftersom det var helg så slog vi av gasen till värmen i våran jättekoja men glömde att stänga av själva tändningen på det lilla gaselement som finns i kojan. Den onödigt stora vagnen har dessutom micro, torkskåp, kylskåp, toalett, två handfat, ett gasvärmeskåp och ett på el för matlådor och minst 8 klädskåp. Vi är bara 3 stycken som jobbar där och har ett matbord för 6 pers att slöa äta på. Eftersom solen sken och jag ändå skulle träna så erbjöd jag mig att cykla dit, ca 25 km, och stänga av det. Jag lurade även med ena kollegan som jag haft som löparkompis under hösten. Han körde dessutom öppet spår i söndags så han har oxå haft en tung vecka med allt risdragande och röjsågsarbete.
Vi trampade iväg med kraftig medvind och var där på ca 50 min, fixade det vi skulle och vände sedan hemåt. Jag ville ju få min uteblivna styrketräning då det egentligen var ett planerat gymbesök igår så jag lade i tyngsta växeln påp hojen och mosade på hemåt. Min kollega släppte min rulle på en gång så efter 10 minuter vände jag för att möta honom. det cenariot upprepade jag 3 gånger och att vända för att möta Mats var lika skönt varje gång, för då fick jag ju lite medvind. Varje litet motlut kändes som en jättebacke i den kraftiga motvinden så det sved bra i benen när den tredje och sista intervallen var avklarad. Istället för ca 1 timmes gym blev det nu dubbelt så mycket tid till träningsdagboken.

 Idag vaknade vi till regn och 2,5 grader plus. Inte det mest optimala vädret för att köra distanspass i så det fick bli gymet idag istället. Styrka för benen och löpning på deras sköna löpband blev det men även lite klassik säckträning. Friskis har i ett hörn en sandsäck upphängd och där körde jag och Tina varannan rond x 3. Jag älskar boxningsträning och de gamla takterna sitter kvar hyffsat men jag inser ju inte att musklerna inte är tränade för det längre. Det börjar så fint när jag duttar och jabbar lite. Touchtar säcken så fint med lätta slag men intesiteten ökar och jabbarna byts mot hårdare och hårdare krokar och uppercuts samt att jag tydligen får boxarblicken. Jag själv tänker inte på det så mycket men Tina som stod på sidan sa att " skulle inte vilja möta dig med den blicken på en mörk gata". Det är ju ingen risk för det är ju aldrig nån som vill möta mig på en mörk gata, tro mig jag har försökt i 10 år nu...
Det slutade på det självklara sättet. Ena handleden sa ifrån på skarpen att nu var det färdigboxat.

Imorgon väntas det lite bättre väder vilket avslutar min lugna vecka genom ett vanligt distanspass. Finns det ovanliga förresten?
Träna på därute, man vet aldrig när man blir sjuk.