cykelola

Cykelsporten är så bespottad och nedsmutsad av dopingen. Det verkar inte bli bättre heller. I lördags var ju jag på Svenska mästerskapen i MTB. När jag småjoggade en liten väg mellan slalombacken och lagningssträckan så hängde denna lilla påse på ett staket. Lite tragikomiskt. Det är ju iofs ingen blodpåse utan en urinpåse men ändå.

Igår kördes det första wattbaserade träningspasset någonsin. Jäkligt kul och intressant. När man skall ligga strax under och sen strax över sin mjölksyratröskel på en spinninghoj är det lite svårare då man helt måste förlita sig till känslan. Nu ser man på en gång vad man producerar vilket är värdefullt. Jag gjorde ett avbrott för att Niclas "Voight" skulle få testa sina strypben på hojen oxå. När jag satte mig på testcykeln igen missade jag lite i inställningen och kunde inte förstå hur man kunde bli ca 100 watt svagare efter att ha kört ett sett med intervaller på spinninghojen. Hade jag inte kommit på det så hade jag blivit knäckt. Nu funkade faktiskt benen rätt hyffsat trots att det bara var dryga 48 h efter SM.

Nu sitter jag och är halvmotiverad att ge mig ut på en joggingsväng. Det blir alltid lättare bara man  fått på sig skorna men nu jobbar vi ca 8 mil norr om stan och det där pendlandet gör en så seg. Sitta o halvsova i bilen både på morgonen och på eftermiddagen. Jag har på den senaste tiden upptäckt att det är inte tiden på dygnet som gör mig trött utan när pulsen sjunker till låga 40 som jag blir till en farlig förare. Fick stanna imorse när det var jag som körde och springa ett varv runt bilen för att hålla skärpan uppe. Likadant är det vid frukost eller lunchen på jobbet. Dock är det inga problem att direkt hoppa ut och gräva kl. 06:30. Min kropp är en idrottskropp som måste ha puls. Jippie! Hellre det än tvärtom iaf..
Imorgon är det nog julafton för jag skall få ett paket då....