cykelola

Läste igår på www.henrikoijer.com att Kessiakof för många år sedan hade sagt att ett distanspass under fem timmar var inget distanspass. Idag tog jag det till mig fast jag hade varit nöjd med 3,5h.

Igår klippte jag träd och jag hade glömt hur lång tid det kunde ta. Det är svårt att stå och titta på tre stycken gamla äppelträd och uppskatta tiden det skall ta innan man har satt igång. Det var nog tur att jag tog det största/värsta först för då schvisshade de resterande två bara förbi. Knappt 6 timmar tog det med klippande, sågande och klättrande. Slöade sen nån timme innan det blev ett innepass med 8-2 intervaller och pulsen svarade mycket bättre än väntat. Hittade den där "sweet spot" som svider på ett skönt sätt samtidigt som man klarar av alla intervallerna. Jag behövde verkligen ett bra pass för att bli lite stärkt denna vecka då träningen annars är extra tuff. Måste ju passa på nu innan det blir jobb nästa vecka för då blir det jobbigt av en annan anledning. Det skall röjas med både röjsåg och motorsåg i 2,5 vecka. Så man kan se det som alternativ träning när det blir mindre slit på vinterhoj och spinningcykel.

Appropå vinterhoj så blev det inget pass på min kära slitvarg Blå Loket idag.
Istället fick det bli Tinas gamla vinterhoj, en Scott Tampico. Sitthöjden är ju lätt att ställa in men vem orkar byta styrstam, sadel, kapa det jättebreda styret mm. på en hoj som bara ska gå ca 6-7 pass? Inte jag iaf. Första punkten på dagens träningsschema stod distans och fantasilös som man är så blev det den vanliga Lindesvängen. Jag bestämde mig redan från början att följa skolboksexemplet att dricka lite varje kvart oavsett om jag ville eller inte. Jag tog en liten skvätt, en svälj, en zipp var 15e minut och det funkade bra och den första (och enda) kisspausen kom först efter 2:40 h. Efter Siggebobacken, en lång o dryg backe så blev jag kall. Riktigt kall om både bål och fingrar så då tänkte jag att det fick bli raka vägen till Nora för en värmande fika men då dök dom upp.
 En cyklist och tävlingsdjävulen inom mig. Vid korsningen vid Born så svängde en cyklist iväg mot den backiga Klacka-lerbergssvängen. Man kan på ganska långt håll avgöra om det är en motionär eller elitcyklist på fart, kläder och cykel. Då dessa proffsiga kläder lös "tävlingscyklist" så vek även jag mot den backiga omvägen på ca 50 minuters extra tid innan fikamöjligheten. Det visade sig vara en Nora-triathlet som var hemma på sportlov då han pluggade på triathlongymnasiet i Motala. Han heter Sebastian Johansson och var tydligen dubbel ungdomsmästare i tidigare nämnd diciplin. Det blir alltid lite lättare att köra distans om man har någon att prata med. Det sköna med triatleter är att de underkastar sig grymt mycket träning och verkar inte lida av det. De klagar iaf inte över det som en annan kan göra när man kört 8 pass på lika många dagar. Han körde 14 pass i veckan ungefär. Simning, löpning och cykel naturligtvis.
Vi pratade på om watt, Colting, hjul, Djurback och om jobb/plugg vs.träning. Tack för sällskapet o lycka till på tävlingarna.

Väl i Nora unnade jag mig en stor latte och kanelbulle innan resan fortsatte hemåt. När klockan visade att jag trampat i 4h o 20 min kom motvinden som ett brev på posten. Det är det sista man önskar då. Totalt sett stannade klockan på 5:07 vid min dörr.
Pulsen har funkat (vilken tur då) under hela passet och inte visat att jag är så himla sliten trots allt. Eller så har det att göra med att jag drack bra under passet för mina ben säger snart stopp. De är tröttare än hjärtat. Kan det vara nåt jag ätit tro?? Snälla ben funka nu fem pass till innan den långa välförtjänta vilan kommer. 

Resten av eftermiddagen låg jag i soffan och kollade på ännu en film från min krigsbox. Den var verkligen ett lågvattenmärke.

Nu är jag lite piggare. Man kanske skulle röra lite på sig. Träning ska vara nyttigt har jag läst i Amelia....

Ciao