cykelola

En liten puttebild ifrån ett av de största loppen som jag faktiskt ska få åka i sommar. Paris-                                    Roubaix.

Just nu i skrivande stund är klockan 06:45 på morgonen och en del av er har säkert inte gått upp än. Själv har jag ätit en ordentlig gröttallrik, mackor och avnjuter nu en esspressobryggning tillsammans med skånska pepparkakor och www.bandit.se webbradio. En hårdrockskanal från stockholm. Jag spinner verkligen vidare på den glädjeyra som infann sig, dök upp, ploppade dit, betalade mig igår. Varken de nya kaffebönorna eller Paris-Roubaix är anledningen till att jag just nu är på topp. Ja inte fysiskt för där är det lite tungt men det är ju bara denna veckan sen får jag vila.

Det kändes i benen direkt från start igår trots att jag i stort sett vilade hela måndagen. Benen var sega och jag satt och gäspade på cykeln.Jag vet iallafall en som är mer sliten än mig och det är tyvärr min kära vintercykel. Igår hade jag tänkt att köra backträning i Kilsbergen men redan i den första klättringen så markerade hon genom att så fint låta kedjan slinta över kuggarna. Jag lyckades hitta en växel som inte krånglade men i ett sånt läge vågar man inte ställa sig upp eller trycka på max för släpper kedjan då så finns det många sätt att slå sig på. Jag har inte riktigt råd med att köpa en ny drivlina till den nu men vi har ju en rätt stor cykelpark jag och Tina så jag kan ta hennes vinterhoj de resterande veckorna. Den står mest still ändå för hon sitter ju så mkt på crossen. På vägen upp till backarna så tänkte jag att 10 gånger uppför Mattsa är väl en bra start men sen tänkte jag mer realistiskt hur lång tid det tar. Säg att en klättring tar 10 min (tar ca7:30 i maxfart) så tar ju 10ggr 100min, alltså 1h o 40 min. Det har jag ju energi till men kanske inte knän då jag just nu inte är 100% fräsh. Nä det blev 6 ggr istället vilket tog 1h 16min totalt med nedförsåkningarna.

Det blev ett pass till igår i klubblokalen och då hände något märkligt. Samma känsla i benen som på förmiddagen men den blev bara bättre och bättre. Passet gick bättre ju mer jag pressade på och pulsen funkade väl så där med tanke på tidigare äventyr. Jag satt i omklädningsrummet och reflekterade över hur bra det kändes. Cykelturen hem var seg men okej ändå. Hmmm, kan det vara de här lyckorusen som stärker upp musklerna?? Kanske...

Nästa vecka blir det att infinna sig på jobbet igen. Det är lite med delade känslor för jag har äntligen hittat en skön rytm nu med vardagen, cyklingen och allt fikande på stan. Det blir en liten tjuvstart idag då jag ska beskära träd åt några bekanta. Kaffetermosen är laddad och beskärningsverktygen är slipade och så fort det ljusnar lite till så ska jag sticka dit.

Fick äntligen brev från TELE 2 igår, dom hade inte glömt mig. Det var ju bara tre veckor sedan jag beställde snabbare bredband. Nu var beskedet att det kunde ta 3-4 veckor ytterligare......Seeeegt!
Hej hopp, mungiporna i topp.