Dialekter men inga foton
Ja har bilder men här surfas det trådlöst så det hade gått fortare att skriva ut bilderna och visa er dem personligen.
Jag avslutade sist med att jag skulle pröva något i tisdags kväll... Det var naturligtvis att cykla och det var inte det lättaste. Varje tramptag gjorde jäkligt ont i det övre läget när knät måste böjas. Min vilja att cykla slogs med att det kanske kunde förvärras av att jag gjorde just det. Jag tänkte att jag kan ju avbryta och bara rulla hem emn det blev faktiskt bättre och bättre ju längre jag körde. Det var precis som om det bara hade blivit stelt å jag inte hade rört knäleden på några dagar.
Dagen efter (igår) så var allting bättre. Mindre svullnad, mindre ont och mer rörlighet.
Hela dagen igår hjälpte vi till att fixa med sträcka 2b. Den sträcka som de i tävlingsklassen ska köra. Den påminner inte om något annat jag tidigare cyklat. Här på Gotland finns verkligen en annorlunda terräng och har jag sagt att det inte finns några backar här? Glöm det. Den är rätt jobbig faktiskt och idag när knät är så pass bra så skall det första hårda passet på ca 8 dagar köras på just den sträckan.
Tappade förresten en löjligt liten skruv i bromshandtaget häromdagen. Liten men viktig för hela bromshandtaget höll i sin tur på att lossna. Köpta 5 nya på järnhandeln igår. 5 st just in case...
För nån timme sedan i frukostmatsalen så satt jag och småskrattde åt en värmlänning. Inte Tina utan en äldre herre från norra värmland som jag endast kunde uppfatta typ var tredje mening från. Det kom som en lång, sammanhängande gröt ur munnen på han när han samtalade med sina familjemedlemmar. De övriga i sällskapet hade "bara" bred värmländska.
Tina förresten brukar bli en kameleont när det gäller dialekter och få lite av den dialekt som vi befinner oss i. Från och med igår när vi lunchade med några gotlänningar så har hon fått norrlänsk dialekt???..
Tack Voight för synpunkterna.
Jag avslutade sist med att jag skulle pröva något i tisdags kväll... Det var naturligtvis att cykla och det var inte det lättaste. Varje tramptag gjorde jäkligt ont i det övre läget när knät måste böjas. Min vilja att cykla slogs med att det kanske kunde förvärras av att jag gjorde just det. Jag tänkte att jag kan ju avbryta och bara rulla hem emn det blev faktiskt bättre och bättre ju längre jag körde. Det var precis som om det bara hade blivit stelt å jag inte hade rört knäleden på några dagar.
Dagen efter (igår) så var allting bättre. Mindre svullnad, mindre ont och mer rörlighet.
Hela dagen igår hjälpte vi till att fixa med sträcka 2b. Den sträcka som de i tävlingsklassen ska köra. Den påminner inte om något annat jag tidigare cyklat. Här på Gotland finns verkligen en annorlunda terräng och har jag sagt att det inte finns några backar här? Glöm det. Den är rätt jobbig faktiskt och idag när knät är så pass bra så skall det första hårda passet på ca 8 dagar köras på just den sträckan.
Tappade förresten en löjligt liten skruv i bromshandtaget häromdagen. Liten men viktig för hela bromshandtaget höll i sin tur på att lossna. Köpta 5 nya på järnhandeln igår. 5 st just in case...
För nån timme sedan i frukostmatsalen så satt jag och småskrattde åt en värmlänning. Inte Tina utan en äldre herre från norra värmland som jag endast kunde uppfatta typ var tredje mening från. Det kom som en lång, sammanhängande gröt ur munnen på han när han samtalade med sina familjemedlemmar. De övriga i sällskapet hade "bara" bred värmländska.
Tina förresten brukar bli en kameleont när det gäller dialekter och få lite av den dialekt som vi befinner oss i. Från och med igår när vi lunchade med några gotlänningar så har hon fått norrlänsk dialekt???..
Tack Voight för synpunkterna.
Kommentarer
Trackback