cykelola

Har flera gånger fått höra att jag är en egoist som bara gör som jag själv vill men det är inte sant. Jag gör inte alls som jag själv vill. Idag t.ex skulle jag ta det lungt på löpning för att kunna köra hyffsat på morgondagens cykelintervaller men det sket jag ju i. Mot min egna vilja alltså.
Allt startade så bra med arbetskamraten på 5 km spåret och första varvet tog dryga 24 minuter med en jens-pause. Sen sa vi att vi skulle köra nästa varv "lite snabbare" utan att säga någon slutlig måltid. Efter ca 900 meter känns allt toppen, stegen bara flyter fram utan ett ljud och jag känner att jag är starkare än min kollega som nornalt har ett jäkla löpsteg. Du får köra hårdare säger han och bryter den tystnad som infann sig under varv 2. Jag ökar och kan inte hålla mig från att le när jag bara glider ifrån han men vid ca 3,5 km kommer mina ben på att jag inte längre löptränar särskilt mycket men huvet säger att HELA kroppen får skämmas om han kommer ifatt igen så håll nu avståndet bakåt. Några nervösa blickar över axeln ibland bara för att försäkra sig om utebliven skam. Pressande de sista backarna blir tiden 21:10 vilket jag är sannerligen nöjd med och nu får nog nästa mål bli att köra 2x5 km under 42 minuter. Det kan gå. Eller oxå inte.

Igår var det gym-dax. Körde igenom hela benen och lade till magträninig efteråt. Tyckte jag var ganska duktig då jag körde liggande benpress med 116 kg på men han som tog maskinen efter mig fyllde på med nästan alla stora viktskivor som fanns. Ett snabbt överslag sa mig att han körde med nånstans mellan 200-250 kg! Jag vågade inte gå o fråga för han äter cyklister till frukost för att täcka järnbehovet tror jag.
Imorn väntar crossen, oavsett väder. Sällskap nån?