cykelola

Dagens startgäng.
Vad olika det kan vara från olika träningstillfällen. I torsdags så körde jag ett av de vanliga intervallpassen och jag fick slita hela tiden för att få upp pulsen och så fort jag slog av på tempot och motståndet så sjönk pulsen snabbt och långt. Det kan ju även tolkas som ett tecken på att vara vältränad men denna gång var det mer som kroppen bara ville lägga sig i soffan och vila. Jag tolkade dessa signaler som att jag var lite sliten efter den senaste tidens träning. Igår förmiddags kördes exakt samma pass och det var precis tvärtom. Redan under uppvärmningen så låg jag ca 5-10 slag högre än jag brukar och under intervallerna var det bara att mosa på, puls och flås bara ökade och allt kändes bra. Samma pass och två helt olika känslor och det är ju det som gör det här med träning så komplext. Det finns ingen färdig mall att köra efter som passar alla. Lika pass som kan kännas så olika gör det enkla så svårt, men kul ändå.
Igår eftermiddag så hade jag ett annat mentalt krig med mig själv. Tog bilen nästan två mil till en ordentlig backe där jag tänkte köra löpintervaller och när jag sprang uppför så tänkte jag " fy f-n, detta är den sista intervallen" men när jag lufsade nedför och återhämtade mig så tänkte jag "det här är ju inte så jobbigt, jag kör några till". Detta pågick de 4 sista intervaller av 5! Efteråt kändes det riktigt skönt att jag och sambon var bortbjudna på mat och schlagerkväll så man verkligen bara kunde slappna av med fötterna på bordet. ja nästan iaf..
Bilden ovan är ifrån dagens distanspass då vi var 12 stycken som samlades och körde ca 130 km och snittade 29 km/h. Det är vi nog alla nöjda med på vintercyklar och många med dubbdäcken på. Eller..nja. Nu när jag tänker efter så kan jag nog gissa att två kämpar som trampade med oss idag inte är så nöjda. En dubbelpunkade på vägen hem och körde dryga två mil med ett tomt framdäck. Den andra hade en sliten bakfälg som gick sönder och skar hål i däcken så det blev en jäkla knall. Då hade vi dock kommit in till Örebro så den promenade blev inte så lång.
Sitter nu här och ser fram emot kvällens Matrix 2 med benen i högläge då dom är rätt nedkörda. Försöker att inte tänka på att nästkommande vecka är den tuffaste i mitt periodiserings-schema.. :-( får vila senare tydligen...
Chipp o hajk!