cykelola

Lade in en ny bild då detta är en uppdaterad upplaga av gårdagens blogginlägg, vackert är det iallafall. Fotat från Siggebohyttan-backen.

Ända sedan barnsben har jag fått höra "jaså är det Arnes pojk?" då min far var en av länets bästa skidåkare när jag var liten så visste många vem han var. Det hände ofta att främlingar i mina ögon ändå visste vem jag var. Tog lång tid att vänja sig vid det. När jag vid 18-års ålder flyttade till stan (örebro) och började träna kampsport och cykel samt arbeta inom många olika yrken så försvann detta fenomen men nu börjar det komma tillbaka igen. Att främlingar känner igen mig alltså. Jag är ju en social och pratglad skit som har svårt att känna igen folk som jag språkat med tidigare, inte till utseendet men till namnen. I slutet av dagens (läs nyårsaftonspasset) distanspass kom jag och Tomas ifatt en främmande kille på crosshoj endast pga av att vi kämpade och slet då han höll en oerhörd fart liggandes i bocken. Helt färdiga och fulla av mjölksyra gled vi upp brevid och direkt efter att jag sagt hej frågar han "Är det du som är Ola? Jag brukar läsa din blogg"  Tänk den dag jag blir igenkänd som en framgångsrik cyklist istället för snacksalig och social velocipedryttare. Än är det inte försent att göra nåt åt det. Vi började iaf prata om den gemensamma passionen cykel och om att skaffa fler och fler cyklar och hur svårt en del av det motsatta könet har att förstå hur man kan behöva en mtb, en racer, en vinterhoj och eventuellt en cross oxå. Vilken tur jag har som har hittat en kvinna som inte klagar över att man sitter inne i vardagsrummet i juli månad och servar cykel kollandes på eurosport.

Distanspasset på julaftonen slutade ju med en pyspunka som jag ändå kunde, hängade över styret, komma hem med utan att byta slang. Igår (förrgår) fick jag oxå punka mitt på passet vilket inte gjorde så mycket då det hör till sporten att få det ibland. När vi kommit till utkanten av stan så var däcket mjukt igen och en ny pyspunka var ett faktum men då orkade/ville jag inte byta en slang till utan pumpade två gånger på ca 2,5 km för att få komma hem. Dessutom krashade Tina under passet då halkan överraskade oss alla för vi hade ditintills bara kört på blöta vägar. Idag har hon en schysst svullnad på höften.
 Ett däck och slangbyte gjorde jag sen på kvällen och passade på att serva kedja, bromsar och växlarna för att dagens (gårdagens) pass skulle flyta felfritt. Ack så jag bedrog mig. På vägen hem idag (igår alltså) så hände något, ungefär som hjulet blev jätte-skevt på en gång. Ett ekerbrott kunde ha förklarat det men nu var de alla hela. Vid lite felsökning så upptäckte vi att fälgen hade spruckit vid skarven och en hyffsat lång bit (4-5 cm) av den stod ut. Det blev att koppla ur bakbromsen och hoppas på att inte bakdäcken skulle kalva ut och orskaka en krash. Jag klarade mig och vilken tur man har planerat vila imorgon (idag men det fattar ni väl vid det här laget) för något extra bakdäck för 7-delat finns inte här hemma. Har du ett 26 tums hjul över så var snäll och hör av dig. Det gör inget om det inte blir förrens nästa år.

Gott nytt år, hoppas ni orkar hålla er vakna tills klockan 12 för det är något jag har svårt för. Morgonpigg och kvällstrött.